Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släppa dem ifrån sig. Vagnen stod redan förspänd
ett stycke därifrån, och gamle Hans väntade på att
få säga ett sista farväl till sina unga vänner.
Dorthea kände det som om hennes hjärta ville brista,
men det var dock en tröst i bedrövelsen att hon såg
pojkarna resa sin väg, försonade med varandra
och kärleksfulla mot henne.
Hon vinkade med sin näsduk, tills hon såg
skjutsen försvinna nere i backen. Då drog hon ned
slöjan för sitt förgråtna ansikte och vände tillbaka till
gården, där Hans stod och väntade vid hennes egen
förspända vagn.
Frampå dagen klarnade vädret upp, och
sommarkvällen var vacker och stilla då hon närmade sig
hemmet. Under himlavalvet syntes ännu de täta
och dunkla moln som av solnedgången färgats med
gyllene kanter och rödbruna skuggor. Det såg ut
som om regnet skulle upphöra för den här gången.
Och Dorthea insåg, att det innebar en fördel: det
skulle komma mera folk till auktionen, som kunde
hållas ute i det fria, på gårdsplanen, och då gick
alltid buden i höjden.
I dragonstugan var folk uppe då hon körde
förbi, och där rådde mycken brådska — Else
väntade sig nog med rätta kunder under
auktionsdagarna. Denna krog, som låg på glasbrukets mark,
hade alltid varit Thestrup en nagel i ögat, men på
en sådan dag som i morgon var det ju bra, att auk-
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
