Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionsgästerna kunde få köpa brännvin och öl till sin
matsäck.
Ragnhild, Gunhild och Johanne kom ilande ut
för att möta henne, när hon körde upp framför
ingångsdörren till Brovold. De ville höra om
pojkarnas avresa.
Dorthea gick in i barnkammaren för att se till
de små. Rikke låg i djup sömn i systrarnas säng,
men lille Christen var vaken. Han kavade sig
upp i sittande ställning och sträckte sina små
armar efter modern, medan han jollrade och gurglade
av glädje när han fick se henne. — Moa, moa,
moa, jollrade han.
Dorthea lyfte upp sin yngste, hela ungen var
genomblöt, och tryckte honom intill sig.
Mössan hade han fått av sig, och det fuktiga,
dunlätta spädbarnshåret var krusigt och rödaktigt — han
skulle nog bli rödhårig som Vilhelm.
— Men de andra, Johanne, var är de stora
barnen? Bertel, Birgitte och Elisabeth, de kom
hädanefter att få heta »de stora».
Johanne upplyste om att de var nere hos
Scharlachs. Finchen Wagner hade kommit på
eftermiddagen för att hämta de saker, som madame Dorthea
sagt att hon och mor Scharlach skulle ha till
minne av dem. Och då hon gick, hade barnen följt
med henne. Skulle hon kanske springa ner och
hämta dem?
— Ånej, jag har lust att gå dit ner själv. Lägg
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
