Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig du, Hanne, ni har haft en arbetsam dag. Ni
kan gå till sängs alla tre; jag skall själv hjälpa
småflickorna att klä av sig — om bara Gunhild
först dukar åt oss i sovrummet. Barnen och jag
kan äta tillsammans. Men hör på, Ragnhild, du
kan ta in litet gott åt oss, skorpor och ost, en av
de färska med kummin i. Och gräddmjölk till
barnen.
Luften var grönaktigt klar i norr och väster, och
de sista, drivande molnbankarna var svarta nu,
men österut var himlen blåsvart, och stjärnorna
borrade sig ut ur dunklet, redan starkt och höstligt
strålande. En försenad kornknarr raspade i åkern.
Säden växte hög på båda sidor om vägen.
Dorthea hade slagit schalen över huvudet och
skuldrorna när hon skyndade sig nedför backen mot
älven, vars slinga över slättmarken återspeglade
ljuset från himlen. Hon mindes den kvällen på
vårvintern, då hon ilat ned i storm och ett likblekt
månsken för att söka råd och tröst hos den gamle
tysken. Det föreföll henne så evigt länge sedan. Det
är väl att man inte kan se in i framtiden. Hade
hon den gången kunnat ana vad ödet hade i
beredskap åt dem, o, då hade hon inte kunnat finna
det lugn, som den gode gamle Scharlach dock
bibringat henne den olycksaliga natten.
Barackerna såg också helt annorlunda ut på
sommaren. Mot de rödfnmålade väggarna, som i det
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
