Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ett högt stormglas, mot vilket de svärmande
nattfjärilarna slog sina dystert färgade vingar. Det
lyste på den gamles ansikte. Han satt med en bok
framför sig, ur vilken han läste högt. Dorthea såg
att det var en tysk bönbok. Och längs bänkarna
kring bordet knäböjde icke bara mor Scharlach
och Gottlieb, deras yngste son, och Finchen
Wagner med lillpojken, utan också hennes egna tre
barn.
Nu slöt Scharlach boken, lade de
sammanknäppta händerna på den och böjde sitt huvud. Med sin
djupa stämma bad han, och emellanåt svarade de
knäböjande några ord.
— Die ewige Ruhe gieb Ihnen, o Herr, und das
ewige Licht leuchte Ihnen.
— Disch ziemt Lobgesang auf Sion, o Herr,
svarade mor Scharlach och Finchen, und dir soll man
Gelübde zahlen in Jerusalem, erhöre mein Gebet;
zu dir soll je alles Fleisch kommen.
— Den Seelen deiner Diener und Dienerinnen
möge, o Herr, das Gebet der Flehenden nützen, so
dass du sie von allen Sünden reinigest und deiner
Erlösung teilhaftig machest. Der du lebst und
regierst mit Gott dem Vater in Einigkeit des
heiligen Geistes von Ewigkeit zu Ewigkeit.
Sie mögen ruhen im Frieden. Amen.
Dorthea blev oviss stående. Det var något
patriarkaliskt vackert över denna stilla husandakt i
lövsalen som grep henne, men samtidigt kände hon sig
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
