Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också obehagligt berörd av att Scharlach lät
hennes barn delta i en så främmande gudsdyrkan.
Scharlach fortsatte på norska:
— Vi ber dig också, käre Herre Gud, förbarma
dig över din tjänare Jörgen Thestrups själ, så att
du renar den från all synd och nådigt förlöser
honom, att han må kunna inträda i din himmelska
salighet. Skänk honom, o Herre, den eviga vilan.
— Och låt det eviga ljuset lysa för honom,
svarade Bertels klara stämma. — Måtte han vila i
frid. Amen.
Dorthea gick hastigt in i lövsalen.
— Godafton, hälsade hon, men hon kunde inte
hjälpa att ståämman lät något irriterad.
Hela sällskapet reste sig upp. Birgitte och
Elisabeth såg ett ögonblick förlägna ut, som om de
blivit ertappade med något otillåtet, men sedan
störtade de under små glädjerop emot modern och
omfamnade henne. — Mor — har mor kommit
hem! Men Bertel betraktade henne underligt
osäkert och tycktes liksom söka skydd hos den lilla
bruna mor Scharlach.
Dorthea utbytte de vanliga hälsningarna med
glasblåsaren och hans familj och överbringade
pojkarnas hälsningar. Sedan blåste Scharlach ut
ljuset, stack boken i ficken och visade vägen runt
baracken till landsvägen. Utan alltför många ord
tog de farväl av varandra vid Scharlachs dörr. Den
ömsesidiga förlägenheten var mycket påtaglig.
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
