Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 17. Sista gången jag skulle piskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
de sista sexmånaderna och att jag icke skulle uthärda det
längre.” Härvid gaf han mig en skakning och försökte
rycka mig motjen trästör som låg strax utanför stalldörren.
Han ämnade slå ned mig med den. men just då han lutade
sig ned för att få fatt i stören, grep jag honom med båda
händerna i kragen och slungade honom med en kraftig och
plötslig ‘ryckning, så lång han var, dock utan att göra
honom någon vidare skada, ned på den icke öfver sig
rena marken, ty vi voro nu på platsen utanför ladugår-
den. Han hade valt stridsplatsen, och det var icke mer
än rätt att han fick alla fördelarna af sitt eget val.
Vid denna tid kom Bill, den legde arbetaren, hem.
Han hade varit hos herr Helmsleys för att tillbringa
söndagen tillsammans med sin så kallade hustru. Covey
och jag hade varit i kamp från före dagbräckningen
tills nu, då solen höll på att bryta fram öfver skogen
vid den östra horisonten, och vi voro det ännu. Jag
kunde icke se något slut på affären. Han var tydligen
rädd att låta mig gå, af fruktan att jag åter skulle be-
gifva mig af till skogen, eljes skulle han förmodligen
hafva hemtat vapen i huset för att skrämma mig. Hål-
lande fast mig, ropade han Bill till hjälp. Den scen
som nu följde hade något komiskt i sig. Bill, som på
pricken visste hvad Covey önskade att han skulle göra,
låtsade okunninghet och påstod sig icke veta hvad han
hade att göra. ”Hvad skall jag göra, herr Covey”, sade
Bill. ”Tag fast honom — tag fast honom”, ropade Co-
vey. Med en skakning på hufvudet som var egendom-
lig för Bill, svarade han: ”Ja, herr Covey, jag skall gå
och arbeta.” ”Detta är ditt arbete”, sade Covey; ”tag
fast honom.” Bill svarade beslutsamt: ”Min herre legde
ut mig för att arbeta och icke för att hjälpa er piska
Frederick.” Det var min tur att tala. ”Bill”, sade jag,
”rör mig icke.” Och han genmälde: ”Min Gud, Frede-
rick, jag tänker ju inte komma åt dig”; och Bill gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
