- Project Runeberg -  Drottning Christinas Historia / Andra delen /
187

(1821-1822) Author: Jean-Pierre Guillaume Catteau-Calleville
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 187 —»

kanna icke Alexanders tid, eller detta slags
tillbedjande, som våckt så mycket rop bland menniskorna.
Han föddes i en tid, på hvilken värdigheten af
Jupiters son gafs åt många andra, som icke voro så
vårdige att vara det som han. Till en menniskas
förgudning fordrades icke mer, ån att döda en oxe,
ett vildsvin, ett lejon, eller att mörda några
röfvare , och man blef gud för så godt köp. Dessutom
var bruket att tillbedja konungarna lika så gammalt
i Asien, som det var nytt ibland Grekerna.
Alexander, som uppstigit på denna thron, hade icke orått
uti att förändra sitt ceremoniel, att lempa sig efter
de folkslags seder, som han underkufvat, derföre att
detta var vördnadsfullare och värdigare hans lycka.
Dessa vördnadsbetygelser, som han fordrade under
namn af tillbedjande, gjorde honom icke mindre
förtrolig eller mindre god, hvilket han visade vid
tusende tillfållen, då han intog sina vånner och
fiender,’*

Christinas Betraktelser öfver Julius Cesar åro
icke annat ån ett utkast och omfatta blott en
ganska liten del af den namnkunnige Romarens lefnad
och gerningar. Imellertid igenfinner man derpå
Drottningens signet. Vi skola blott anföra
inledningen: "Det år ett utmärkt nåje att betrakta
store mån och att grundeligen undersöka deras
förtjenst. De födas af sig sjelfve, för att gifva verlden
präktiga skådespel, och det tyckes som ödet icke sätter
dem i täflan med lyckan för annat, ån att låta dem
segrande falla. Allt ledsamt och vidrigt, som hon
emot-såtter dem, hindrar dem icke att slutligen
uppfylla sitt årefulla öde. Allt bidrager till att göra dem
stora; deras fel och laster åro brott, som tillhöra
deras tid, hvilken tvingar dem dertill mot deras
vilje, men hindrar dem icke att vara föremål för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drchristin/2/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free