Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höstens blomster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 10 —
alltför uppblåst över att hon fick fara till högskolan och nog
tålde vid att »bräckas» en smula.
Föreningen A. U. S. — det är uttytt Avonleas Unga Sam-
hällsförbättrare — anordnade en avskedsfest till ära för Anne
och Gilbert en afton hemma hos Josie Pye. Den platsen valdes,
delvis därför att familjen Pyes hus var rymligt och bekvämt,
men också därför, att man hade sina starka skäl att antaga,
att flickorna Pye ej skulle vilja ha någonting med kalaset att
skaffa, såvida man ej med tacksamhet mottoge deras erbjudande
av lokal. Det blev en särdeles lyckad tillställning, ty flickorna
Pye voro vid gott humör och sade eller gjorde ingenting, som
kunde skorra i den allmänna harmonien — och detta ingick
annars icke i deras dagliga vanor. Josie var ovanligt nådig —
så pass, att hon under aftonens lopp i nedlåtande ton sade till
Anne:
— Din nya klänning riktigt klär dig, Anne. Du ser nästan
söt ut i den.
Varpå Anne svarade med tindrande ögon: — Det var bra
snällt av dig att säga så.
Hennes sinne för humor hade med tiden utvecklats, och de
ord, som skulle ha djupt sårat fjortonåringen, voro henne nu
blott en källa till förlustelse. Josie misstänkte nog, att Annes
skratt låg på lur bakom de skälmaktiga ögonkasten, men hon
nöjde sig med att, när hon och systern Gertie gingo utför trap-
pan, viska till den senare, att Anne Shirley skulle nog sätta
näsan ännu högre i vädret, sedan hon kommit till högskolan —
man fick väl se! ...
Hela det »gamla gardet» var där, alla fulla av munterhet
och levnadslust och ungdomlig sorglöshet. Diana Barry, rosig
och med gropar i kinderna, flitigt uppvaktad av sin trofaste
Fi ed, Jane Andrews, nätt och prydlig, ehuru hon aldrig kunde
sägas se bia ut, Ruby Gillis, strålande vacker i gräddfärgad
sidenblus och med röda geranier i sitt gyllene hår, Gilbert Blythe
och Charlie Sloane, båda sökande hålla sig så nära den skickligt
undvikande Anne som möjligt, Carrie Sloane, som såg blek och
melankolisk ut, därför att — så förmälde ryktet — hennes grymme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
