Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Förgasarmotorer av civilingenjör Tor Berthelius - Beskrivande del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U. S. A. på grund av materialbrist tvingats att gå över från lättmetall till
gjutjärn i kolvarna, men i övrigt synes utvecklingen gå mot kolvar av lättmetall.
Dessa kolvars höga värmeutvidgning har länge varit en nackdel, men olika
konstruktioner finnas, som syfta till att minska denna. Den äldsta är
Nelson-Bohnalite (fig. 36), som har ingjutna band av invarstål, vilka genom sin
extremt låga utvidgningskoefficient förhindra kolvens expansion. På senare år
har en del kolvtillverkare börjat gjuta in band eller trådar av stål, som
endera helt täckas av lättmetallen eller ligga ytligt (fig. 37).
Lättmetallkolvarnas lägre hårdhet medförde till en början förslitning av
kolvringsspåren, speciellt på högt påkända motorer (dieselmotorer). Detta har
kunnat undvikas dels genom värmebehandling av lättmetallen, varigenom
hårdheter på upp till 150 Brinell erhållas mot normalt ca 120, dels genom nya
ringkonstruktioner med större anliggningsytor (se nedan).
Såväl gjutjärns- som lättmetallkolvar ha numera allmänt en ytbehandling
för att underlätta inkörningen. Det vanligaste är förtenta eller anodiserade
kolvar, men det finnes ett stort antal andra behandlingsmetoder, vilka alla avse
att ge kolven ett skikt som skall förhindra skärning under inkörningsperioden.
Dimensionerna hos kolven äro sådana, att den vid högsta driftstemperatur
skall passa i cylinderloppet med minsta möjliga spel. Beroende på kolvens
konstruktion är den i kallt tillstånd rund eller oval. Nedre delen av kolven är
cylindrisk eller konisk. Övre delen (ringpartiet) har väsentligt mindre
diameter än nedre delen. Ringspårens dimensioner och placering äro av vital
betydelse för kolvens funktion. Några generella regler för konstruktion av
kolvar kunna ej uppställas, då varje motor, beroende på konstruktion och
användning, erfordrar sitt speciella utförande. Detta gäller ej endast kolvspel etc.
utan även antal kolvringar och oljeringar.
Vikten hos samtliga kolvar i en motor måste för balansens skull vara lika.
Normalt hållas kolvarna för en personvagnsmotor inom + 1 g. Detta måste
alltid kontrolleras vid inmontering av en ny kolv.
Några bilfabrikanter märka kolvarna med bokstäver, som angiva diametern
och som skola svara mot motsvarande beteckningar på cylinderloppen.
Amerikanska vagnar ha i allmänhet .0005" (0,0125 mm) mellan varje bokstav (klass),
medan europeiska vagnar ha 0,01 mm mellan varje. Tabell 2 ger exempel på
klasserna för Pontiac 6 1941 och Volvo EC.
Detta möjliggör, att vid utbyte få rätt kolv utan omständligt mätande.
Passning av kolvar sker med stålband och fjädervåg på så sätt, att ett stålband
med av fabrikanten specificerad bredd och tjocklek placeras mellan kolv och
lopp samt drages med konstant hastighet, varvid en viss belastning skall
erhållas på fjädervågen (se fig. 38).
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
