Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Förgasarmotorer av civilingenjör Tor Berthelius - Beskrivande del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 150. Elektrisk bensinmätare av reostattyp.
Bränslemätare.
För att man lätt skall kunna hålla reda på huru mycket bränsle, som finnes
kvar i tanken, förser man denna med en mätare av lämplig typ.
De vanligaste bensinmätarna äro av två huvudtyper, dels pneumatiska, dels
elektriska. Härtill komma mätare av speciell natur som t. ex. vätskeståndsrör
och mekaniska mätare, vilka endast kunna användas då bränsletanken ligger
omedelbart framför instrumentbrädan.
Principen för en pneumatisk mätare av enkel typ framgår av fig. 149. Genom
en vanlig handpump inpressas luft i ledningen mellan mätare och
luftkam-mare. Den inpumpade luftkvantiteten måste vara så stor, att luften bubblar
under kanten på luftkammaren. Statiska trycket vid botten av bränsletanken
kan då avläsas på manometern — mätaren, som lämpligen då är graderad:
Full — 3A — V2 — 1U — tom. Fördelen med en pneumatisk mätare är, att den
ger utslag även för bränslemängderna närmast tom tank. En nackdel är, att
mätaren blir känslig för läckor i ledningen mellan mätare och tank. Vid de
utföranden på pneumatiska mätare som numera begagnas har man försett
luftkammaren i bränsletanken med en anordning, som utnyttjar skvalpningen i
bränslet till att kontinuerligt pumpa in luft i luftkammaren (system King
Sealey).
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
