Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Växellådan av ingenjör Gösta Walroth - Växellådor med drev i konstant ingrepp - Frihjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullständiga ingreppet mellan kopplingsaxelns yttre drev och de inre kuggarna
på synkroniseringshylsan (fig. 30 e).
Frihjul
I början på 1930-talet lanserades en nyhet på bilområdet, som först tillmättes
revolutionerande betydelse, nämligen det s. k. frihjulet, en anordning, som i
princip verkar på samma sätt som frihjulsnavet på en vanlig cykel. När man
under körning med en bil utan frihjul släpper upp gaspedalen utan att
fri-koppla motorn, verkar motorn som broms på grund av det motstånd som
kompressionen i cylindrarna bjuder (vagnen driver motorn). I en bil med
frihjuls-anordning frikopplas i samma situation automatiskt motoraxeln från
drivhjulsaxlarna, så att vagnen fortsätter att rulla fritt, medan motorn går ned i
tom-gångsvarv. Om man ökar gasen inkopplas åter drivmaskineriet, då motorn
kommit upp i ett varvtal som svarar mot vagnens hastighet, och motorn driver
vagnen framåt. Frihjulet tillåter sålunda motorn att driva vagnen men ej
vagnen att driva motorn.
Den tanke, som låg bakom införandet av en frihjulsanordning i växellådan,
var att åstadkomma förbättrad bränsleekonomi och minskat slitage av motor
och koppling samt en viss förenkling av växlingen, då föraren vid växling till
de växlar som beröras av frihjulet inte behöver tänka på kopplingspedalen,
vare sig växling sker från högre; till lägre eller från lägre till högre växel.
Detta är i och för sig obestridliga fördelar, men man nödgas nog påstå, att
frihjulet är en skapelse på gott och ont, och frågan är om inte dess nackdelar
äro större än fördelarna, åtminstone sett ur trafiksäkerhetssynpunkt.
I många situationer, särskilt vid vinterkörning, är det helt enkelt nödvändigt
att kunna utnyttja motorn som broms, och i andra fall, t. ex. i långa och branta
utförsbackar, är det önskvärt för att spara på bromsbanden. Visserligen äro
vagnar med frihjul försedda med någon anordning för att försätta detta ur
funktion, men i en kritisk situation hinner man kanske inte ens tänka på en
sådan detalj. Ett faktum är, att frihjulet försvann nästan lika fort som det kom
till. En kortfattad beskrivning av dess princip torde dock vara av visst intresse.
Fig. 31 visar schematiskt den mest använda typen av frihjul (rulltypen).
Axeln (4) från motorn är fast förbunden med ett nav (3), som omges av en
ring (9), vilken är fast förenad med den till drivhjulen kopplade axeln (6).
I navets periferi finns ett antal urtag, i vilka cylindriska rullar (2) äro
anbragta och hållas i sitt läge av fjädrarna (1). När motorn driver vagnen,
roterar axeln (4) med navet i pilens riktning. Därvid tvingas rullarna mot den
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
