Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Kardanaxel och bakväxel av yrkeslärare Ellert Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Mellanaxel, fri
liggande.
1. Mellanaxel.
2. Sfäriskt kullager.
3. Ramens tvärbalk.
4. Kardanknut.
5. Kardanaxel.
Är axeln avsedd för Hotchkissdrivning förekommer det att dess båda ändar
äro utformade som en del av knuten. Härvid kan ingen förändring av axelns
längd förekomma utan avståndet mellan växellåda och bakväxel är bestämt.
Oftare är axelns främre del försedd med en isvetsad massiv förlängning, i
vilken bommar och spår äro frästa. Denna är instucken i knuten utan att vara
axiellt låst, varför axeln kan förskjutas i sin längdriktning vid vagnens
fjädring, fig. 5. Bakre delen är liksom i föregående fall i ett med knuten. Den
främre knutens hals är utdragen så långt, att den sträcker sig till
axelförlängningens släta del; där är den försedd med påskruvad muff, i vilken en
packning av exempelvis filt är inlagd. Packningen har till uppgift att skydda
bommar och spår för damm och smuts,
En röraxel för kardanrörsdrift har i båda ändarna massiva förlängningar av
mindre diameter än röret, i vilka finnas spår för inkoppling i knuten och vid
lilla bakväxeldrevet. I en del fall har den bakre förlängningen formen av en
hylsa med invändiga bommar, som trädes över lilla drevets axeltapp. När både
kardanaxeln och lilla drevet ha utvändiga spår, användes en hylsa att koppla
dem tillsammans. Vid bakre förbindningen är kardanaxeln alltid låst i sin
längdriktning med nit genom hylsa och axel. Vid sammankopplingen med
knuten i axelns främre del, är den endast inskjuten i denna och giver alltså
möjlighet till någon rörelse fram och åter. Denna anordning underlättar
monteringsarbetet, när bakaxelpartiet skall kopplas till växellådan samt är
nödvändig vid viss typ av kardanrör, se nedan. Kardanaxeln är ofta lagrad i främre
delen av röret för att uppbära knutens radiella påfrestningar, som i fig. 3
med rullager eller i fig. 8 med en metallbussning, ofta av självsmörjande typ.
Knutkåpans konstruktion varierar något. Den kan vara utformad, så att
kardanrörets främre avslutning givits formen av en skål och utgör alltså den
rörliga delen av kåpan, fig. 3. Ett annat utförande visas i fig. 8, där en lös
457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
