Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Framaxel och styrning av yrkeslärare Ellert Johnsson - Individuellt avfjädrade framhjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Individuellt avfjädrade framhjul
Vid de fasta framaxlarna skall fjädrarna, utom att de giva bilen en mjuk
och stötfri gång, som regel även hålla framaxeln i rätt läge med avseende på
styregenskaperna, samt dessutom upptaga bromspåkänningarna. Därför måste
de göras tämligen styva och ej utformas enbart med tanke på god fjädring.
Även den fasta framaxeln som sådan ger åt bilens främre del en något stel gång.
De individuellt avfjädrade framhjulen äro, som system betraktat, tämligen
gamla. Redan år 1878 ersatte sålunda fransmannen Amédée Bollée den fasta
framaxeln på sin snabbgående ångvagn med ett individuellt framaxelsystem.
Detta bestod av två tvärgående, halvelliptiska bladfjädrar, i vars ytterändar
spindlarna voro monterade, fig. 19. Parallellstaget var i denna konstruktion
delat i två delar. Det dröjde dock ända till omkring år 1920 innan bilar
började tillverkas med individuellt fjädrande framhjul. De europeiska fabrikerna
voro föregångare, amerikanska bilkonstruktioner hade inte dylika anordningar
förrän på 1930-talet.
Bland de första kända bilmärken som försågs med detta system, var Lancia.
En annan bilfabrikant, firman Sizaire & Naudin, framkom i början av 1920
med en konstruktion, som visas i fig. 20. Denna hade en tvärgående
bladfjäder och över denna en ledarm, lagrad i en från främre tvärbalken
utskjutande arm, och mellan dessa var spindeln lagrad. Principen i detta system
kan man spåra i flera av de nu vanliga individuella framaxelsystemen.
Fig. 19. Individuell framhjulsfjädring på
Amédée Bollées ångvagn.
De framfjädringar, som numera
förekomma, kunna uppdelas i fem
olika typer. Fig. 21, vänstra bilden,
visar ett system med öppet liggande
spiralfjäder, samt ett ledarmsystem
med en undre lång arm och en
kortare övre, lagrade i ramens främre
del. Dessa ledarmar, som ha formen
av ett V, äro utåt hjulet
sammanlänkade med en spindelhållare, vid
vilken spindeln lagras, som vid en
fast framaxel. Ofta är den övre
ledarmen sammanbyggd med en
stöt-dämpare. Denna framfjädring, med
mindre variationer, förekommer på
ett flertal kända amerikanska
bilmärken, exempelvis Buick, Olds-
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
