Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mötas: till de vidaste församlingsgränserna skulle vi komma
första gången, när vi ännu hålla oss till det rent yttre,
men så för andra gången på nytt, när vi väl hunnit in till
det allra innersta. Innanför den vidaste kretsen, den som
omslutes av den yttre sockengränsen, kunde vi ju särskilja
liksom en hel rad av koncentriska kretsar: först alla dem
som i kyrkoböckerna stå såsom hörande till församlingen,
så församlingen av de döpta, sedan
konfirmandförsamlingen, vidare den egentliga gudstjänstförsamlingen, slutligen
den verkliga nattvardsförsamlingen. Hittills ser det nu ut,
som om kretsen bleve trängre, ju längre inåt i prästens
verksamhet vi kommo. Men nu taga vi ännu ett steg, till den
rent personliga själavården. Och visserligen: de som själva
direkt söka denna äro kanske den minsta kretsen av alla.
Men prästen nöjer sig ej med att uppsökas, han uppsöker
också själv sina församlingsbor — och tillfällena härtill
behöver han dock ej först söka, han får dem, just i en
folkkyrkoförsamling, på det mest mångfaldiga sätt, ej minst
genom »civilregistraturen» och vad därtill hör, till skänks
— och så börjar dock redan här kretseri åter att vidgas. Och
nu stå vi vid det allra innersta: prästens bön för sin
församling, hans kamp för densamma inför Gud. Var gå gränserna
för den församlingen? Se, nu — vem kan ett ögonblick
tvivla därpå? — hava vi åter nått fram till den allra vidaste
kretsen, det är åter de rent yttre geografiska gränserna vi
stannat inför. Där gå de fram över berg och dal, genom
skogar och åkrar, där ligga gårdarna och torpetø i
morgonsol eller aftonskymning — och för alla, som där bygga och
bo, beder prästen såsom för s i n församling — även,
kanske mest, för dem, som minst synas höra hans församling
till. Han beder för dem alla, ty alla äro honom av Gud an-
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
