Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den religiöst motiverade folkkyrkotanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå och tiga med hur man egentligen ställer sig — med fara
för att man kan ingiva folk den föreställningen, att man
är mycket räddhågad på denna punkt — och försöka hålla
sin ställning så länge man kan samt därigenom köpa sig till
bättre villkor, utan alldeles öppet säga ut precis på pricken,
hur man ser problemet och icke därför fordra någon
kompensation utan blott begära, att man får de resurser, som
man behöver för att kunna fortfarande rätt fylla sin
religiösa tjänareuppgift, icke det ena såsom villkor för det
andra, utan både för det ena och det ändra som konsekvenser
av samma princip.
Man kan icke heller ett ögonblick veta, när denna fråga
blir aktuell. Det är icke blott så, att den nästa gång den
kommer fram kan tänkas komma i ett sämre läge än nu,
då den har religionssakkunnigas i huvudsak mycket
moderata förslag bakom sig, utan vad jag lägger större vikt vid
är, att den aldrig kan komma i ett för kyrkan så
gynnsamt läge som nu. Läget måste alltid vara
ogynnsammare än nu, därför att det, om vi dröja, alltid mer
eller mindre måste te sig, som om detta komme såsom
något kyrkan påtvunget, vilket den egentligen icke velat,
medan det nu är sörjt för att alla skola veta, att detta är
ingenting som kyrkan fruktar eller som den vill kämpa
emot.
Men själva huvudskälet ligger för mig därvid inte i
fruktan för, att detta skall komma för hastigt på oss, utan i
fruktan för att det skall dröja för länge, om jag får uttrycka
mig litet paradoxalt. Om det också är det orimligaste av
allt orimligt att säga, att kyrkan är ett blott statsorgan,
kan det ju mycket väl hända, att kyrkan kan förvandlas
att bliva icke stort mer än ett statsorgan. Det kan från den
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
