Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen och tager emot var och en som vill komma och låter
honom taga precis så mycket han vill. Den är och vill vara
icke närmast och direkt samfundets utan — kort sagt — det
universella och förekommande nådestillbudets och därmed
också samfundets organisation.
Detta är vad den är och vad den vill vara. Den är det
redan, i alla sina brister. När vi talade om en »upptäckt» av
dess dolda religiösa rikedom, av dess religiösa motivering, så
betydde ju detta på intet sätt, att vi däri inlade något som
ej förut fanns där, eller sökte efter en ny motivering för en
organisation, som ursprungligen framgått av andra motiv.
Också rent historiskt sett är det — i stort sett — detta som
varit den djupast drivande kraften i denna organisations
uppbyggande. Taga vi t.ex. det drag däri som på sitt sätt
kanske är det skenbart mest profana: de geografiskt
avgränsade territorialförsamlingarna, så är det ju icke så, att
kyrkan där flyttat in i en av staten färdigbyggd
organisation och låtit dess kommuner också bliva sina församlingar.
Utan i ston sett är det kyrkan som gått förut och visat vägen.
Därom vittnar det gamla namnet på dessa
kommuner-för-samlingar: socken: de som söka sig till samma kyrka. Där
ligger det ursprungliga enhetsbandet. Och dit söka de sig,
emedan Gud först, såsom sockenkyrkan vittnar, sökt dem.
Det är, som jag en gång sökt säga det i psalmens form —
Se, Jesus Herren själv går med
som fordom främst i skaran.
Hans ord slår varje tvekan ned,
hans blick ger mod i faran.
Hans längtan varje själ att nå
från trakt till trakt dem bjuder gå —
hans sed de måste följa.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
