Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Denna bok», skref han i »Dagboken» för 1877
i anledning af Tolstojs nyss utkomna Anna Karenina,
»denna bok antog i mina ögon gestalten af ett faktum,
som å våra vägnar kunde svara Europa, antog gestalten
af det sökta faktum, som vi skulle kunna visa Europa.
Anna Karenina är såsom konstnärlig produkt ett
fulländadt mästerverk, hvarmed ingenting i de europeiska
litteraturerna under närvarande epok kan jämföras, och
dessutom är det genom sin idé någonting oss ensamma
tillhörigt; där finns just det, som utgör vår egenart och
skiljer oss från den europeiska världen. Om vi ha
litterära verk af en sådan kraft i konception och utförande,
hvarför vägrar då Europa att tillerkänna oss
själfständighet, vårt eget ord? — Det är en fråga, som af sig
själft framställer sig.»
På den tiden kunde dessa ord förefalla djärfva
och själfsäkra — nu tyckas de oss nästan försagda och
i hvarje fall icke tillräckligt tydliga och bestämda.
Dostojevski påvisade här endast en liten del af den
universella betydelse, som vi med större och större
klarhet skönja hos den ryska litteraturen. Härtill har
det fordrats att, liksom vi gjort, icke blott se Tolstoj
som fullfärdig konstnär utan också se den tragiska
utvecklingen af hans moraliska och religiösa personlighet,
det har fordrats att förstå den allra djupaste
öfverensstämmelsen och den allra djupaste motsättningen
mellan Tolstoj och Dostojevski i deras gemensamma
arftagande efter Puschkin. Här ha vi en nästan
medvetet fattad ehuru ännu icke klargjord, en redan
utbildad, i kött och blod gestaltad uppenbarelse af den
ryska och på samma gång universella kulturen. Endast
de mest skarpsynta intelligenserna i västra Europa —
Renan, Flaubert, Nietzsche — ha om icke genomskådat
så åtminstone anat innebörden i denna uppenbarelse.
Däremot har större delen af den europeiska kritiken,
trots att ryska litteraturen varit modern i Europa under
de senaste decennierna, fortfarit att behandla densamma
på ett ytligt och legert sätt. Intill denna stund har
den ingen aning om vidden af denna litteraturs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
