Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelse, som däremot är uppenbar för oss ryssar, som
ha tillträde till den ryska poesiens källa — Puschkin,
alltjämt otillgänglig för främlingen. Och för oss är
icke längre en återgång möjlig vare sig till
västerlänningarna, som förneka den ryska kulturens själfständiga
idé, eller än mindre till slavofilerna, icke därför att deras
förkunnelse syns oss alltför djärf och stolt — måhända
är vår tro på Rysslands framtid än djärfvare, än mera
full af själftillit — utan endast därför, att dessa
fyrtiotalets drömmare och teoretiserare synas oss alltför
ödmjuka och räddhågade lärjungar af den tyska
metafysiken, förklädda germanofiler, naiva hegelianer. Och
om Dostojevskis profetia: »Ryssland skall säga världen
det största ord den någonsin hört» — var för tidigt
uttalad, så berodde detta endast därpå, att han icke själf
utsade ordet, icke bragte sitt medvetande till den yttersta
möjliga gränsen af klarhet, förskräcktes öfver den
yttersta slutsatsen af sina egna tankar, bröt af deras udd,
trubbade till den. Hunnen till afgrundens rand vände
han sig ifrån den, och för att icke falla grep han ånyo
tag om panslavismens orörliga, förstenade historiska
former — dessa former, till hvilkas förintande han
kanske mer än någon annan bidragit. — Det fordras
i själfva verket en stor intelligensens klarhet och
jämvikt för att utan att svindla, utan att berusas af
nationell fåfänga kunna erkänna universaliteten i den idé,
som uppenbarar sig i den ryska litteraturen. För vår
svaga och sjukliga generation ligger det kanske i detta
erkännande något mera fruktansvärdt än lockande —
jag tänker på ansvarighetens nästan olidligt tryckande
börda.
Men oaktadt eller snarare emedan vi erkänt
tillvaron af en själfständig rysk idé, kunna vi icke längre
— hvad det än kostar oss, och hvilka ödesdigra
motsägelser som än hota oss — högdraget vända oss bort
från den västerländska kulturen eller fegt sluta ögonen
för den liksom slavofilerna. Vi kunna icke glömma,
att just Dostojevski och det på den tid, då han var
eller ansåg sig vara den mest ytterliggående slavofil,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
