- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / I. Tolstoj och Dostojevski som människor och konstnärer /
7

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och ytterligaste af européer och den mest ryske af ryssar.
Här kunde icke vara tal om påverkan eller lån. Från
två skilda och motsatta sidor hade de kommit fram
till en och samma afgrund. Öfvermänniskan är den
sista punkten, den högsta branten på den europeiska
filosofiens bergskedja med dess uråldriga rötter af
upproriska, isolerade individer. Längre kan ingen gå; den
historiska vägen är tillryggalagd; framför är stup och
afgrunder, fall eller flykt — den öfverhistoriska vägen,
religionen.

En särskild innebörd har Zarathustras framträdande
för oss ryssar äfven därför, att vi tillhöra en nation,
som gifvit världen den måhända mest enastående, i
hela den nya europeiska historien mest grandiosa
personifikationen af en öfvermänniskovilja — Peter. Den
religiösa delen af ryska folket har skapat en sällsam
och hittills föga studerad legend om Peter som antikrist,
det apokalyptiska »vilddjuret uppstiget ur afgrunden».
Och den ryss, som andligen stod Peter närmast af alla,
som djupast fattade honom, Apollos och Dionysus’
ryske sångare, Puschkin, vände inte han sig till honom
med denna fråga, full af en för oss så välbekant
profetisk fasa:

Du ödeskufvare af tsariskt blod,
har icke du med järnhård hand
så tyglat dina fäders land,
då det på afgrundsbranten stod?


»Peters reformverk», säger Dostojevski, »som
fortsatts ända till vår tid, har slutligen nått sin yttersta
gräns. Att fortsätta är omöjligt: det finns ingen väg,
den är helt tillryggalagd.» Och på ett annat ställe —
i ett bref han skref kort före sin död: »Hela Ryssland
står vid något slags ändpunkt, står vacklande vid en
afgrundsbrant». Är det icke den afgrund Puschkin
talar om — afgrunden, inför hvilken Bronsryttaren på
sitt istäckta granitblock med järnhand tyglade Ryssland?
— Ingen generation sedan Peters dagar har haft en så
fruktansvärdt stark förnimmelse af denna afgrund som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/1/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free