Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
födas, de para sig, födas igen, slåss, dricka, äta, fröjda
sig och dö igen, och det finns inga andra lagar för
dem än de samma oföränderliga, som naturen har satt
för solen, gräset, djuret och trädet... Andra lagar ha
inte heller de... Lycka — det är att lefva med
naturen.»
Denna primitiva vishet förkroppsligas i berättelsens
verklige hjälte, den gamle kosacken fader Jeroschka,
en af Tolstojs mest storartade och mest fulländade
skapelser, som bereder tillfälle att blicka in i hans eget
väsens allra dunklaste, hemligaste, kanske för honom
själf okända djup. För första och som det vill synas
för sista gången framträder här i konstnärligt fulländad,
nästan medveten klarhet den ena af de två varelser,
som beständigt kämpa inom honom: den som alltid
handlar men föga talar om sig själf och än mindre är
medveten om sig. Leo Tolstojs egen så välbekanta
fasta hittills icke genomskådade, icke belysta gestalt
liksom skymtar fram bakom denne jätte med
barnaögonen, med de djupa fårorna, gräfda af år och mödor,
med de ungdomligt kraftiga musklerna och med sin
speciella atmosfär omkring sig — en lukt af vin,
brännvin, krut och lefradt blod.
Fader Jeroschkas lif är liksom de halfvilda
tschetschensernas uppfylldt af »frihetskärlek, lättja, rofferier
och strid». Med naiv stolthet säger han om sig själf:
»Jag är en karlakarl — storsupare, tjuf och jägare...
Jag är glad af mig, och jag tycker om alla
människor... jag är Jeroschka jag!»
Det är en omedveten rysk filosof af cyniska
skolan. Han känner sig lika obegränsadt fri som den
ryske herremannen Olenin. Också han erkänner
ingenting och tror på ingenting. Han lefver utanför de
mänskliga lagarna, på andra sidan godt och ondt.
Han har samma lugnt föraktfulla löje för de tatariska
mullahs och de ryska gammaltroende.
»Efter min mening kommer allt på ett ut. Gud
har skapat allting människan till glädje. Det finns
ingen synd. Tag djuret till föredöme! Det lefver både i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
