Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tillfogar ofta:» — alldeles i »den store hedningens»
anda — »Hvilka rikedomar Gud har! Hvar och en af
hans dagar skiljer sig i något från den andra »
»Den härliga värmen», skrifver han till Fjet,
»baden och bären ha försatt mig i det tillstånd af andlig
lättja, som jag finner sådant behag i. På två månader
har jag inte fläckat mina fingrar med bläck, mitt hjärta
med tankar. Jag har inte på länge fröjdat mig så öfver
Guds värld som i år. Jag står med gapande mun och
njuter och är rädd att röra mig för att inte gå miste
om något.» Och detta uttalande förskrifver sig från
hans tyngsta, mest fruktansvärda år, då han tänkte på
själfmord och umgicks med planen till »Bekännelser.»
Måhända har han aldrig varit mera sig själf,
sådan Gud skapat honom, mer värd att förevigas af en
stor konstnärs pensel än på den baschkiriska festen,
hvarom Behrs berättar. Grefve Tolstoj lät genom
Muhammed Schach Romanovitsch utlysa, att han på sin
egendom i Samara anordnade en kapplöpning. Pris
utfästes: en oxe, en häst, en bössa, en klocka o. s. v.
En lämplig terräng utsågs, och en väldig bana,
fem verst lång, uppmättes och utstakades. Får och till
och med en häst slaktades till gästabudet. På den
utsatta dagen samlades några tusen människor: uralska
kosacker och ryska musjiker, baschkirer och kirgiser
med sina tält, sin kumys, sina kokkittlar och till och
med sina hjordar. På den gräsbevuxna, vilda stäppen
restes en rad af tält, och en brokig människomassa
vimlade där. På en konisk upphöjning utbreddes
mattor och filtar, och där slogo sig baschkirerna ned i
krets med benen uppdragna under sig. I midten stod
en ung baschkir, som hällde upp kumys ur en stor
lägel och räckte bägaren åt de sittande i tur och
ordning. Festen varade i två dagar och hade en glad
men på samma gång värdig prägel, ty »Leo
Nikolajevitsch forstod», anmärker Behrs, »att till och med hos
en folkmassa väcka ambition om värdigt uppträdande.»
Det ligger något af uråldrig herdeidyll öfver denna
fest under stäppens himmel, i stäppgräsets böljande vågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
