Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom intet utom undergång fanns». Han förstod
liksom konung Salomo, att allt är fåfänglighet och
farande efter vind och att den vise dör lika väl som
dåren.
»Jag greps af fasa för hvad som väntar mig. Jag
visste, att denna fasa är fasansfullare än själfva faktum,
men jag kunde inte tålmodigt invänta slutet... Min
skräck för mörkret var alltför stor, och jag ville så fort
som möjligt göra mig kvitt den genom rep eller kula.»
Innan jag öfvergår till denna sista kris i hans lif,
den höjdpunkt, hvarifrån vägen börjar sänka sig mot
»kvällsdalen», måste jag tala något om den känsla hos
honom, som alltid varit lika stark som kärleken till
lifvet, måhända därför att den endast är frånsidan af
denna kärlek — om hans fruktan för döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
