- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / I. Tolstoj och Dostojevski som människor och konstnärer /
39

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

voro just sådana utmaningar fulla af »versucherische
Tapferkeit» — riktade mot dödsfruktan, mot lifvets
mystär. Endast de starkaste bland starke, de nyktraste
bland nyktre kunna ostraffadt erfara denna fasans
berusning, om hvilken äfven Puschkin talar, han den
starkaste och den klokaste bland ryssar:

I stridstumultet är berusning,
i afgrundsdjupens döfva susning,
i oceanens brus och dån,
i natten, då hvart ljus är släckt,
i öknens hvirflande cyklon,
i pestens heta andedräkt.
Allt, allt med hot och fara i
för mänskan evigt skall förbli
en lockelse med mystisk makt
. . . . . . . . . . . .
Så hell dig pest, som lifvet släcker!
Oss grafvens mörker ej förskräcker,
din kallelse vi lugnt förnimma.


Då det träder i dagen en öfverdrifven skräck för
detta »grafvens mörker», ett alltför klart och nyktert
medvetande om den kroppsliga förgängligheten, det
jordiskas intighet, så är detta första tecknet till att en
gifven civilisations gudomliga källa är endera utsinad
eller förgiftad, att dess lifskraft är uttömd.

Skenbarligen råder det öfverensstämmelse mellan
Sofokles’ förtviflan i Œdipus och Salomos i
Predikaren; i grund och botten representera dessa båda två
motsatta poler. Det ena är ett stigande uppåt, det
andra ett stigande nedåt, det ena början, det andra slutet.
I Buddhas »Lalitavistara», i Salomos Predikare hör
man icke den uppståndna andens utan endast det
döende köttets stämma. De öfvermätta epikuréernas
själsoro, det romerska förfallets taedium vitae, gästabuden
med sin hufvudskalle bland rosor och bägare — allt
detta betecknar en rå, för den hellenska anden, det
hellenska köttet främmande köttslighet, en själlös och
gudlös kulturs ålderdomsskröpliga materialism. Den
renaste, fullkomligaste kristendomen är lika
förtroendefull mot lifvet, lika orädd för döden, har samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free