Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
i kulornas sus på den ohyggliga fjärde bastionen i
Sebastopol; han njöt af att genom lifskraft besegra
dödsfruktan. Än mindre oroade honom tanken på
döden, då han en gång i Pjatigorsk’ kosackby sköt på
en galen varg, eller då han på en jakt låg under en
björninna, som så när krossat honom och slet
hufvudsvålen af honom, så att »köttet hängde i slamsor öfver
ögonen». Knappt hade han kommit upp igen, förrän
han glömde såren och smärtan, och darrande af en
jägarifver, som också lifligt erinrar om fader Jeroschka,
skrek han blott: »Hvar är björnen? Hvart tog den
vägen?»
Nej, hans dödsfruktan kommer alldeles icke af
fysisk rädsla; denna fruktan, som måhända stundom går
ända till feghet, har djupare rötter och är trots det
animala hos den till sitt ursprung abstrakt, så att säga
metafysisk.
Dessa oväntade, svarta gap i hans lif och hans
verk förfära dess mer, som man påträffar dem jämsides
med den högsta kärlek till lifvet: de påminna om de
bedrägliga gungflyn, som täckta af det friskaste gröna
gräs, de mest färgprunkande blommor locka vandraren
till sig; men knappt har hans fot beträdt dem, förrän
han sjunker i gyttjan.
Hvad är det då för ett nästan oskönjbart smolk,
som kommer maskinens alla hjul att med ens hoppa
ur sina gängor och förvandlar harmonien till kaos?
Hvarifrån kommer denna droppe gift, som så verkar
på hans själ, att lifvets sötaste honung förvandlas till
malört?
Då han tänker tillbaka på sina barnsliga
funderingar, som enligt hans eget uttryck förstörde »känslans
friskhet och omdömets klarhet» och redan då hos
honom väckte en sjuklig dödsfruktan, den där dref honom
att än i buddistisk ruelse gissla sin blottade rygg, än
att i salomonisk hopplöshet försumma lektionerna och
äta pepparkakor — så finner han själf orsaken till
dessa funderingar i en »sjukligt utvecklad medvetenhet .
Och, i själfva verket, då man studerar Leo Tolstojs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
