Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
nelser» och inför hvilken han »klart såg, att han
framför sig blott hade undergång».
»Och hvad som var värst af allt det var, att den
— döden — drog honom (Ivan Iljitsch) till sig, inte
för att han skulle göra något utan blott för att han
skulle se på den, se den rätt i ögonen och overksam
lida outsägliga kval.» Och han blef »ensam med
den, mellan fyra ögon med den; och ingenting kunde
han göra. Endast se på den och stelna af köld.»
»Och för att undkomma detta tillstånd sökte han
förströelser, andra skärmar, och han fann sådana, och
de räddade honom för en kort tid, men snart hjälpte
inte heller de. Visserligen remnade de icke, men de
blefvo liksom genomskinliga, den liksom lyste fram
genom allt, och ingenting förmådde dölja den.»
Då följde den yttersta fasa, som var så stor, att
han »fortast möjligt ville befria sig från den genom
rep eller kula».
Tertullianus försäkrar, att människosjälen »till sin
natur är kristen». Men äro alla själar kristna till sin
natur? Födas icke somliga hedniska? Det förefaller
som om just Tolstoj hade en sådan själ — »född
hednisk».
Om djupet af hans medvetenhet stode i
proportion till djupet af hans sinnelif, skulle han en gång
förstå, att han ej har något skäl att frukta och blygas
för sin hedniska själ, att den är honom gifven af Gud,
och han skulle finna sin Gud, sin tro i en orädd,
gränslös kärlek till sig själf, alldeles som människor
med af naturen kristna själar finna sin Gud i en
själfuppoffring och en själfförnekelse utan gräns.
Men till följd af den djupa bristen på
motsvarighet och jämvikt mellan det medvetna och det
omedvetna i hans väsen återstod för honom blott ett af de
tu: endera underordna sin medvetenhet under sitt
elementära jag, hvilket han gjorde under första hälften
af sitt lif, eller tvärtom — sitt elementära jag under
medvetenheten, hvilket han försökt göra andra hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
