Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
af sitt lif Och i det senare fallet måste han ofelbart
komma till den slutsatsen, att all kärlek till det egna
jaget all utveckling af den individuella personligheten
är något köttsligt, animaliskt och följaktligen brottsligt,
ondt "och djäfvulskt, något som ej bör existera och
hvars tillintetgörande är det högsta, enda goda. I
själfva verket har han också kommit till denna slutsats,
har beslutit att till det yttersta hata och förgöra sin
själ för att frälsa den. Då han skref »Bekännelser»,
tycktes det honom, att han uppnått detta, att han
funnit den fullkomliga sanningen och att han icke mer
hade något att söka. På de sista sidorna anklagar och
dömer han icke längre sig själf utan alla andra, kallar
hela civilisationen för »skräp» och människorna som
tillhöra den för »parasiter». Han säger utan omsvep:
»Jag lärde mig hata mig själf ... nu står allt klart
för mig.»
Men tre fyra år efter »Bekännelser» började denna
»klarhet» småningom fördunklas. Hans samvete var
oroligt redan 1882, under folkräkningen i Moskva och
efter besöken i Ljapinskis natthärberge, då han sökte
öfvertala sina vänner, rika människor, att sluta sig
tillsammans för att genom kristlig välgörenhet rädda först
Moskva, sedan Ryssland och slutligen hela
mänskligheten. Det ligger något ansträngdt och osäkert, något
af den spruckna klockans falska klang i detta upprop,
hvars stil är så olik Leo Tolstojs vanliga och erinrar
om Rastoptschins proklamationer 1812: »Upp, bröder,
alla tillsammans, och låt oss ge som dårar, som
mu-sjiker, som krestianer *, som kristna; få se då om vi
icke skola lyckas resa folket!»
Då han insamlande pengar till de fattiga i sina
bekantas hem framlade sin nya plan till världens
frälsning, fick han det intrycket, att åhörarna kände sig illa
till mods: »De liksom skämdes och mest å mina
vägnar, för att jag pratade dumheter, men sådana
dumheter, som man omöjligt rent ut kunde kalla dumhe-
* Krestianin, bonde, af kristianin, kristen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
