Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
ter. Det var som om någon yttre anledning hade
tvingat åhörarna att nicka bifall till min dumhet.» Och
då han efter talet i duman samspråkade med
styresmännen för folkräkningen, kände han åter, att deras ögon
sade: »Vi ha ju af aktning för dig skylt öfver dina
dumheter, och nu kommer du fram med dem igen.»
Slutligen uppdagade han emellertid den storartade
och som han ansåg nya sanningen, att enskild
välgörenhet är humbug. Det var en helt enkel aritmetisk
beräkning, som ledde honom till denna upptäckt. Han
gick en lördagskväll i sällskap med vedkarlen Semjon,
som han brukade hugga ved tillsammans med. De
mötte en gammal tiggare, och Semjon gaf honom tre
kopek men begärde att få två kopek tillbaka. Gubben
visade honom i sin öppna hand två trekopeksslantar
och en enkopek. Semjon tittade, ville taga kopeken
men besinnade sig så, lyfte på mössan, gjorde
korstecknet och gick vidare, låtande gubben behålla sina
slantar.
Semjons besparingar — detta visste Leo
Nikolajevitsch — belöpte sig till 6 rubel 50 kopek; själf hade
han 600,000 rubel. »Semjon», tänkte han, »gaf 3
kopek och jag 20. Så mycket gaf han och så mycket
jag. Hvad skulle jag ha gifvit för att ge lika mycket
som Semjon? Han hade 600 kopek, och han gaf af
dem först en och så ytterligare två. Jag hade 600,000.
För att ge lika mycket som Semjon skulle jag ha
gifvit 3,000 rubel och begärt 2,000 tillbaka, och om icke
växel funnits, skulle jag låtit gubben behålla också
dessa 2,000, korsat mig och gått vidare, lugnt
språkande om hur fabriksarbetarna ha det och hvad köttet
kostar på torget.»
Och så följde den oundvikliga yttersta
konsekvensen af denna beräkning:
»Om jag än ger bort 100,000, kommer jag ändå
inte i den ställning, att jag kan göra godt, ty jag har
ännu 500,000 kvar. Först då jag ingenting har, blir
jag i stånd att göra åtminstone något litet godt. Hvad
som med ens kom för mig vid åsynen af de
Tolstoj och Dostojevski. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
