Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
»Många tro», anmärker grefvinnan Sofia
Andre-jevnas bror i sina Minnen, »att jag förtegat hvad som
icke varit till Leo Nikolajevitschs fördel. Men denna
förmodan är oriktig, ty det finns icke ens någonting
att dölja för utomstående.»
Detta är djärfva ord. Vi veta ju, att de största
helgon och anakoreter haft stunder af svaghet och fall.
Den mest trofaste af Herrens lärjungar gjorde sig
skyldig till förräderi. Men, för öfrigt, det är icke en
biografi utan en hagiografi herr Behrs skrifver.
Mera förvånande är att höra samma uttalande af
Leo Tostoj själf, som enligt öronvittnens utsago på
senare tider ofta brukar säga: »Jag har inga hemligheter för
någon i världen. Alla må gärna veta hvad jag gör.»
Det är ovanliga ord. Hvem är väl den som
dristar säga: »Jag blygs icke för något?» En som hyser
ett omätligt förakt för människorna eller verkligen ett
helgon?
Hvarje människa upplefver särskildt betydelsefulla
ögonblick, som blotta hela hennes lifs mening, en gång
för alla fastslå hvem hon är och hvad hon är värd,
liksom genomskära hela hennes personlighet ända in i
dess innersta, medvetna och omedvetna djup —
ögonblick, då människans hela kommande öde liksom
balanserar på en svärdsegg och faller åt ena eller andra
hållet.
Just ett sådant ögonblick inträdde i Tolstojs lif,
då han beslöt att skänka bort sina ägodelar. Men —
är det icke egendomligt? — ända till detta ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
