- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / I. Tolstoj och Dostojevski som människor och konstnärer /
59

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

taket förefaller oskönt. Men det är uppsatt enkom för
hans räkning af en bland hans bekanta och är i
enlighet med den nyaste hygienens fordringar: »dess
förtjänst består i att det med tillhjälp af en enda lampa
åstadkommer en utmärkt ventilation och hjälper till att
uppvärma arbetsrummet». Alltid ren luft och jämn
värme. Hvad bättre kan man önska?

Rummets största förtjänst är dock dess tysthet.
Då huset byggdes om, blef Leo Nikolajevitschs rum,
som lämnades orördt, »stående liksom för sig själf».
Detta förstörde husets sidofasad. »Men i fråga om
lugn och tysthet endast vann rummet.» Fönstren vetta
mot trädgården. Intet ljud från gatan tränger dit.
Afskild från det öfriga huset är denna kammare »en oas
af stillhet, som inbjuder till meditation». Endast de
som ägna sitt lif åt tankeverksamhet kunna fullt
uppskatta denna rummets största fördel — dess
fullkomliga afskildhet och lugn, dess ostörda, trygga tystnad.
Detta är förmer än något annat. Detta är tänkarens
njutning och vällust, hans enda, af intet annat ersättbara lyx.
Och hur sällsynt, hur svåruppnåelig den är i vår tids
storstäder! I jämförelse med denna verkliga lyx, hur
barbariska synas icke skapelserna af vår raffinerade men i själfva
sitt raffinemang förråade, amerikaniserade smak!

Än behagligare, än tystare är Leo Nikolajevitschs
arbetsrum på Jasnaja Poljana, den gamla adelsgården
i sin åldriga park af hundraåriga björkar och lindar,
ett af mellersta Rysslands mest förtjusande ställen.
Rummet, som har omåladt golf, hvälfdt tak och tjocka
väggar, var förut magasin. Under de hetaste
sommardagar är här »så svalt som i en källare». En mängd
olika sorts verktyg — spade, lie, såg, hoftång och filar
— ge åt inredningen något naivt, barnsligt friskt, som
erinrar om Robinsons hydda. Dessa två arbetsrum —
vinterns och sommarens — äro tysta, deliciöst enkla
celler, skapade af en modern epikuré, som så som ingen
annan förstår att afvinna det lekamliga och det andliga
lifvet deras renaste, mest oskyldiga fröjder, sådana som
aldrig bedraga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/1/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free