Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
sorts koketteri, som man inte skulle ha väntat. I sin
ungdom sörjde han öfver att han »såg ut precis som en
simpel bonde». Nu är han stolt öfver det. Han brukar
med förkärlek berätta, att man på gatan och i
främmande hus tar honom för en verklig musjik eller till
och med för en kringvandrare.
»Hvilket bevisar», slutar han, »att aristokratin inte
står skrifven i ansiktet.»
Pierre Besuchov, som också ifört sig bondedräkt,
skärskådade en gång med barnslig stolthet sina bara
fötter, »i det han välbehagligt placerade dem i olika
ställningar och rörde på de stora, tjocka, smutsiga tårna...
Och hvar gång han såg på sina bara fötter, öfverfors
hans ansikte af ett själfförnöjdt småleende». — I sin
ungdom drömde Leo Nikolajevitsch om georgskorset
och flygeladjutantens aiguilletter. Nu fängslas han af
andra, mer tidsenliga utmärkelsetecken. Men är det
inte, när allt kommer omkring, sak samma hvad för
slags ordnar man bär — trasiga onutschi* eller
blixtrande aiguilletter? Och det hela är ju för öfrigt blott
en lek: börden står ändå i outplånliga drag skrifven i
hans ansikte, och under musjikpälsen skymtar man den
forne, oklanderlige världsmannen, ja kanske att under
det grofva yttre omhöljet världsmannaelegansen
framträder än starkare, gör än bättre effekt. Ser man inte
stundom i österlandet, att grofva väfnader med flit
användas som botten till broderier i guld och silke för
att dessas verkan skall ytterligare förhöjas?
Mjuka bäddar och dunkuddar kan han icke tåla:
det är för hett och kvaft. Han föredrager svala
skinndynor. Men sybariten, som sömnlös vrider sig på sin
bädd af rosor och plågas af att ett blad vikt sig,
hur bör han inte afundas Leo Nikolajevitsch hans sömn
på den epikureiskt utsökta, hårda och ljufliga bädden!
Den idylliska lukten af gödsel rörde nästan till tårar
en bland det XVIII:de seklets mest känsliga och känslo-
Fotlinnen, som bäras af ryska bönder i stället för
strumpor och skor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
