Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
hört att tvista med sin man i förmögenhetsfrågan och
med ett litet illmarigt, moderligt småleende lägger Leo
Nikolajevitschs älsklingsparfymer mellan hans linne, hon
är honom en trogen och hemlig medhjälperska i
skapandet af denna nya, sällsynta och svårförvärfvade lyx.
»Hon läser hans önskningar i hans ögon», anmärker
en iakttagare. »Hon pysslar om honom som en
outtröttlig njanja», säger en annan, »och skiljs ej från
honom annat än för den kortaste tid. — Som hon under
åratal noga studerat honom, kan hon, då han träder ut
ur sitt arbetsrum, af hans blotta uppsyn sluta sig till
hur det gått för honom att arbeta och i hvilken
sinnesstämning han är. Om han behöfver få något
renskrifven går hon genast ifrån alla sina sysslor, som dock
äro så mångahanda; och snarare skulle solen stanna i sitt
lopp än att icke hon på den utsatta tiden skulle lägga allt
färdigskrifvet på hans bord.» Och må han gärna
förefalla otacksam, må han säga, att hans hustru inte är hans
vän, må han inte ens känna hur hennes kärlek omger
honom likt luften som han andas — hon behöfver
ingen annan belöning än medvetandet, att han inte skulle
kunna lefva en dag utan henne, att hon gjort honom
till hvad han är. Och »den outtröttliga njanjan» vyssjar
och vaggar detta evinnerligt uppstudsiga och hjälplösa
sjuttioårs barn, omger det med sin ömhet och sina
omsorger som med ett osynligt, mjukt och fast nät —
»en skör spindelväf».
Men kanske att ändå en hemlig mask gnager hans
hjärta? Kanske han pinas och förföljs af tanken, att
han icke uppfyllt Kristi befallning, kanske att medan
hans kropp njuter hans själ lider kval? Anmärker inte
grefvinnan Sofia Andrejevna i samma bref, där hon
talar om hans religiösa omvändelse, att han »grånat,
blifvit klenare till hälsan och mer stillsam och vemodig
än förr»? Behrs påstår också, att då han efter flera
års skilsmässa kom på besök till Tolstojs, fick han med
ens ett intryck af att »det smittsamt glada lynne, som
alltid utmärkt Leo Nikolajevitsch, nu var alldeles borta».
— »Hans vänliga men på samma gång allvarsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
