Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
hälsning liksom lät mig förstå, att hans glädje visserligen var
stor men att den sanna glädjen är af ett helt annat slag.»
Då man blickar djupare in i Leo Tolstojs lif, drifs
rnan dock ovillkorligen till det antagandet, att detta
»vemod» ej hade någon vidare betydelse. Troligen
stod det i samband med en tillfällig ohälsa, med en af
de för honom utmärkande periodiska fluktuationerna i
hans fysiska befinnande, som motsvaras af likaså
periodiska moraliska kriser. Åtminstone omförmäler Behrs,
att Leo Nikolajevitsch redan första dagen af hans besök
tröttnade på sin »allvarliga ton», sin nya prästerliga
högtidlighet: »Anande min ledsnad öfver det intryck
han gjort på mig, började han till allas vår belåtenhet
skämta med mig och hoppade helt oväntadt upp på
min rygg, där jag gick i salen.» Och tack vare detta
pojkstreck, som man onekligen knappt skulle ha väntat
af en, som genom sitt blotta väsen ville låta förstå,
»att den sanna glädjen är af helt annat slag», igenkände
besökaren med ens den forne Leo Nikolajevitsch.
Nej, lifsglädjen är intill denna dag icke slocknad
hos honom; och kanske till och med att nu på
ålderdomen den outsinliga källan till denna eviga
barnaglädje kväller än starkare inom honom än i ungdomen,
»Inga beskrifningar kunna ge en föreställning om
den glada, behagliga stämning, som råder på Jasnaja
Poljana och som Leo Tolstoj är upphofvet till», säger
en besökare. »Jag kommer ihåg krocketpartierna. Alla,
både vuxna och barn, togo del i dem. De började
vanligen efter middagen och fortgingo till skymningen.
Barnen äro särskildt förtjusta i att få spela med honom
och täfla om denna ära; de äro öfverlyckliga, då han
sysselsätter sig med dem. Han och jag mejade säd,
gymnastiserade, sprungo i kapp, hoppade bock och
spelade käglor.» Detta var för några år sedan. Men
Sergejenko, som skildrar hans lif under de sista åren,
berättar, att han nu som förr spelar lawn-tennis hela
dagarna och »springer i kapp med barnen». Det är en
evig fest, en ny guldålder.
»I Tolstojs hus», säger Sergejenko, »har man alltid
Tolstoj och Dostojevski. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
