Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
det intryck, som om där skulle ges ett
societetsspekta-kel och hela ungdomsskaran rustade sig därför. Den
fyller hela huset med sitt glada lif, hvari stundom äfven
Leo Nikolajevitsch tar verksam del. Särskildt då det
är fråga om någon lek, som kräfver rörelse,
uthållighet och snabbhet, kan ungdomen vara säker om att få
Leo Nikolajevitsch till åskådare, och han deltar med
hela sin själ i de lekandes framgångar och motgångar;
ofta kan han icke ens motstå frestelsen att själf blanda
sig i leken, och han utvecklar därvid så mycken
ungdomlighet och spänstighet, att man nästan känner
afund, då man ser honom.» Ja en evig fest, en evig
lek — än på åkern vid plogen, än på tennisplanen, än
på ängen med slåtterfolket, än på skridskobanan, som
skall skottas, än då det gäller att mura en spis åt en
fattig gumma. Och fåfängt uttrycker Sofia Andrejevna
sina oroliga tvifvelsmål, om milslånga velocipedturer
kunna vara nyttiga för Leo Nikolajevitsch vid hans
ålder. Hvad än läkarna säga, känner han, att denna
beständiga och som det kan synas måttlösa
muskelansträngning, denna evinnerliga gymnastik eller lek,
som är än roligare då den kallas »arbete», är
oundgänglig för hans hälsa, för hans lif.
»Det stärker mig», erkänner han själf, »det
förskaffar mig god sömn och godt humör och gör mig
lik en arbetshäst. Låt honom bara hvila och ge
honom mat, så är han återigen duglig till arbete.»
Behrs berättar om en af Leo Nikolajevitsch
uppfunnen lek, som väckte barnens stormande förtjusning.
Denna lek, som döptes till »det numidiska kavalleriet»,
bestod J att »Leo Nikolajevitsch alldeles oväntadt sprang
upp från sin plats, sträckte upp ena armen och viftande
med handen började springa genom alla rummen.
Alla barnen och stundom äfven de vuxna följde —
lika plötsligt — hans exempel». I denne gubbe, som
i ett anfall af pojkaktig odygd springer genom rummen
och lockar till och med de vuxna med sig, tycker jag
mig återfinna honom, som muntert säger om sig själf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
