Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
sov på 50-talet: »Tolstoj ligger på soffan i
genomgångsrummet och har all möda att behärska sig, och
Turgenjev fortfar att gå fram och tillbaka genom alla
tre rummen med händerna i fickorna på sin korta
kavaj.» I förkänslan af en katastrof går Grigorovitsch
fram till Tolstoj.
»Seså, Tolstoj, lugna er. Ni vet hur han värderar
och håller af er.»
»Jag tål inte att han retar mig!» säger Tolstoj med
vidgade näsborrar. »Det är med flit han går fram
och tillbaka förbi mig och svänger med sina
demokratiska ben.»
»Katastrofen», som Grigorovitsch inte utan skäl
befarade, inträffade också slutligen. Det var 1861 på
Fjets egendom Stepanovka. Anledningen var en
bagatell, som dock så när hade föranledt en duell emellan
dem. Skulden var Turgenjevs. Han hade förifrat sig
och sagt obetänksamheter. Tolstoj hade rätten på sin
sida — liksom i alla sina värdsliga förhållanden
oklanderlig och trots skenbar yttre hetta innerst kall, sluten
och reserverad. Men, egendomligt nog, den skyldige
Turgenjev gör i denna tvist ett mindre pinsamt intryck
än den förorättade Tolstoj. Turgenjev besinnade sig
genast, erkände sin orätt öppet, manligt och storsinnadt
och bad om ursäkt. Tolstoj tog eller ville taga denna
ursäkt för blott och bar feghet.
»Jag föraktar den där mannen», skref han till Fjet,
väl vetande att hans ord skulle föras fram till fienden.
»Jag kände», förklarade Turgenjev, »att han hatade
mig och kunde ej förstå, hvarför han ständigt sökte
upp mig. Jag borde som förut ha hållit mig på
afstånd från honom; jag försökte närma mig, och det
hade så när ledt till en duell emellan oss. Jag har
aldrig tyckt om honom. Och att jag inte förstått allt
detta förut!»
Det såg ut som om allt varit oåterkalleligen slut
dem emellan. Men sjutton år senare tar Tolstoj åter
första steget till ett närmande och föreslår försoning.
Turgenjev svarar genast med glad beredvillighet, all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
