Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
få ord en hel labyrint? Försök att reda upp dem! Det
ser helt enkelt ut men är så inveckladt. Det är som
om hans tanke såge mig rätt i ögonen, naken och
oskyldig, men så snart jag försöker fånga den, glider
den ur mina händer, är borta, och jag förstår
ingenting — har endast en obehaglig, isande förnimmelse.
I detta bref yttrar han som vanligt inte ett ord
om det viktigaste och mest betydelsefulla, det som
framför allt uppfordrar till ett ärligt uttalande. Han talar
blott om sitt förhållande till Dostojevski och nämner
ingenting om Dostojevskis förhållande till honom. Icke
långt före sin död hade emellertid Dostojevski sagt sin
mening om Tolstojs lära, hans kristliga pånyttfödelse
så öppet och uppriktigt som ingen annan. Eller hade
det åter igen »inte fallit sig så», att Leo Nikolajevitsch
fått kasta en blick i »Skriftställarens dagbok», eller hade
han helt enkelt icke varit intresserad? Men, frågar man,
skulle han kunnat undgå att känna sig intresserad af
hvad den honom »mest närstående, dyrbara och
nödvändiga» bland människor, detta hans andliga lifs »stöd>
tänkte om hvad som var honom heligast af allt? Och
om hvad, frågar man, ifall inte om detta, skulle Leo
Tolstoj tala i den högtidliga stund, då han plötsligt
kände, att han försummat den lefvande vännen och
blott hade den döde att begråta?
Dostojevski var den förste, som profetiskt påvisade
den kommande, då för tiden nästan fullkomligt
oförstådda och än i dag knappast fullt förstådda universella
betydelsen af Tolstojs litterära verk. Och lika klart
som han ser hans styrka, lika klart ser han hans
svaghet. Om Levin säger Dostojevski nästan detsamma
som Turgenjev: »Levin är egoist ända in i märgen»
— ehuru med andra ord. Han frågar sig: »Hvaraf
kom Levins dystra isolering, hans mulna
tillbakadragenhet?» Och han återvänder flere gånger till denna fråga,
bland annat då han uppehåller sig vid Levins och Leo
Tolstojs s. k. »förenkling», deras försök att »återvända
till folket». Dostojevski kände sig ha större rätt än
någon annan att ha en mening därvidlag: »Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
