Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
försök att ’förenkla sig’ äro endast maskeradupptåg,
förolämpande för folket och förnedrande för dig.»
. . . »Tviflen upphörde och Levin trodde — på
hvad? Han har ännu icke strängt definierat det, men
han tror. Men är detta sant? — Vi måste antaga,
att det ännu icke är det. Och icke nog därmed:
sådana som Levin kunna knappast ha en definitiv tro.
Levin tycker om att räkna sig till »folket», men han
är en herreman, en Moskvaherre af den högre
medelklassen, hvars historiograf grefve Leo Tolstoj också
företrädesvis varit. — Jag vill endast säga, att sådana
som Levin, hur länge de än lefva med folket eller vid
sidan af folket, ändå aldrig bli ett med folket, ja i
många fall förstå de det aldrig. Det är icke nog med
själfförtroende eller en viljeakt — till på köpet så
nyckfull — för att bli ett med folket. Han må vara
godsägare och arbetande godsägare, han må vara inne i
musjikens sysslor och själf kunna meja säd och spänna
för en telega, det kommer ändå att trots allt i hans
själ finnas kvar en bottensats af hvad man skulle kunna
kalla herremanslättja, den fysiska och andliga lättja
som han har fått i arf och ej kan bli kvitt och som
folket i hvarje fall anser utmärka hvarje herreman. —
Och sin tro mister han åter, han tillintetgör den själf,
håller inte länge fast vid den; någon ny nyck vaknar
och allt störtar samman. — Med ett ord, denna rena
själ är den mest tomt kaotiska själ, annars skulle han
icke vara en modern »intelligent» ryss, till på köpet
af den högre adliga medelklassen.»
Är det icke egendomligt att finna denna
samstämmighet i bedömandet af Levin och Leo Tolstoj
hos två hvarandra så främmande och till och med
motsatta individer som »västerlänningen» Turgenjev och
»slavofilen» Dostojevski? »Han har aldrig älskat någon
annan än sig själf», »egoist ända in i märgen» — *en
Moskvaherre af den högre medelklassen» — »en tomt
kaotisk själ», »herremanslättja». Men är detta verkligen
slutdomen?
Turgenjev och Dostojevski äro rättvisa men icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
