Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
förödmjukelser min enda lifskälla, mitt ljus och min
tröst — annars skulle jag kanske redan som barn ha
tagit lifvet af mig.»
I jämförelse med Leo Tolstoj, som pa mödernet
härstammar från storfursten Michail den helige
Tscher-nigovski, på fädernet från Peter Andrejevitsch Tolstoj,
Peter den stores gunstling, chef för Hemliga kansliet,
är Dostojevski, son af en militärläkare och en
köpmansdotter och född på ett fattigsjukhus i Moskva, i
själfva verket barn af en »slumpvis hopkommen familj».
Hans första barndomsintryck var om icke nöd så den
yttersta torftighet. De voro fem barn, och familjens
bostad bestod af två rum utom tambur och kök.
Tamburen hade ett fönster och var afdelad med en skärm,
så att bortre delen af den bildade ett halfmörkt hörn,
som tjänstgjorde som barnkammare för de två äldsta
bröderna — Michail och Fjodor Michailovitsch. »Far»,
berättar en af bröderna, Andrej Michailovitsch,
»brukade ofta framhålla, att han var en fattig man och att
hans barn, särskildt gossarna, måste bereda sig på att
få bryta sig väg själfva, att de vid hans död skulle stå
med tomma händer.» 1838 skref Dostojevski från
ingenjörsskolan: »Käre, gode far, kan du väl tro, att din
son ber dig om pengar till något öfverflödigt?» »Med
tanke på din fattigdom», slöt han, »skall jag inte
dricka te.»
»Du klagar öfver din fattigdom», skrifver han
nästan samtidigt till sin bror. »Jag är sannerligen inte
heller rik. Vill du tro, att då jag lämnade
exercislägret, hade jag inte en kopek; jag förkylde mig på
vägen (det hällregnade hela dagen och vi hade intet
skydd) och var alldeles utsvulten, och jag hade inte så
mycket pengar, att jag kunde läska strupen med litet te.»
Sålunda börjar Dostojevskis lif med fattigdom, och
fattigdomen skall följa honom nästan ända till hans död
mindre på grund af yttre omständigheter än till följd
af hans naturs beskaffenhet. Det finns människor, som
icke kunna slösa — de äro så att säga förutbestämda
till att samla pengar, samla till och med mot sin vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
