Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
tiskt satte han stort värde på pengar; men knappt hade
han dem i sin hand, förrän han betedde sig som om
han ansett dem icke för ett ondt utan för något
absolut värdelöst. Han älskade pengar eller inbillade sig
att han älskade dem, men de älskade icke honom. Leo
Tolstoj hatar pengar eller inbillar sig att han gör det,
men penningen älskar honom och söker själf upp
honom. Den ene, som hela sitt lif drömde om rikedom,
lefde och skulle, om icke hustrun varit, säkerligen också
dött fattig. Den andre, som hela sitt lif drömt om
fattigdom, har inte blott behållit utan ökat sin
förmögenhet. Möjligen är detta bagateller, men det är
betecknande, att de båda männen också i fråga om denna
världsliga bagatell äro sådana kontraster.
Icke blott i fråga om pengar för öfrigt utan i
fråga om allt världsligt godt är det, som om det hos
Tolstoj funnes en attraherande, hos Dostojevski en
repellerande kraft. Dostojevski tycks delvis varit
medveten om denna ödesdigra kraft, som drog fattigdomen
till sig, men på samma gång var han benägen att
tillskrifva sig själf, sin »lastbarhet» skulden till sina
lidanden. »Jag har ett svårt fel», erkänner han för sin bror,
»en gränslös egenkärlek och ärelystnad.» — »Jag är så
ömtålig i min fåfänga, att det är som om de dragit
huden af mig, och det gör ondt af blotta luften»,
säger hjälten i »Anteckningar från källarvåningen», som
i mycket erinrar om Dostojevski själf. — »Häromdagen
förebrådde mig Turgenjev och Bjelinski mitt
oordentliga lif.» — »Mina nerver äro förstörda, och jag är rädd
att få någon feber- eller nervsjukdom. Jag kan inte
lefva ordentligt, jag är alldeles för lättsinnig.» Det
ligger dock knappast någon verklig ånger i dylika
bekännelser. Det är snarare litet vemodiga och förvånade
själfiakttagelser. »Får jag något godt», anmärker han,
»så förvandlar jag det i ett ondt, så beskaffad som jag
är.» Och en annan gång många år senare med
anledning af en spelförlust vid rouletten i Baden-Baden:
»Öfverallt och i allt går jag till yttersta gränsen, i hela
mitt lif har jag öfverskridit strecket.» Detta är måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
