Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lon
viftades det med en näsduk — de lifdömda benådades.
Men då Grigorjev, densamme som redan i fästningen
börjat visa tecken till sinnesförvirring, lösgjordes från
pålen, var han blek som döden. Hans förstånd var
för alltid rubbadt.» Enligt en af de lifdömdas utsago
»var underrättelsen om benådningen för många af dem
alls icke kärkommen, de betraktade den snarast som en
förolämpning» — »som en meningslös och onödig
skymf», säger sedermera Dostojevski.
De ögonblick Dostojevski tillbragt i väntan på
döden »om fem minuter» afsatte outplånliga spår i
hans inre. De liksom förändrade hans synvinkel, lärde
honom förstå något, som icke kan förstås af en
människa den där icke upplefvat denna väntan på en säker
död. Ödet sände honom ett stort vetande, en sällsynt
erfarenhet, liksom en ny måttstock för allt på jorden,
och denna skänk var ej bortkastad, han förstod att
sedermera begagna sig af den, med dess hjälp göra
förundransvärda upptäckter.
»Tänk till exempel på tortyr», säger Dostojevski
genom »Idiotens» mun. »Den medför lidanden och
sår, kroppsliga smärtor, och detta distraherar från de
själsliga lidandena, så att man endast lider fysiskt, till
dess man dör. Men den största, häftigaste smärtan
kommer kanhända inte af såren utan däraf, att du
säkert vet, att om en timme, om tio minuter, om en
half minut, nu genast skall själen lämna kroppen och
du skall inte längre vara människa —och detta säkert;
hufvudsaken är, att det är säkert. Den kvarts sekund,
då du med hufvudet under bilan hör hur den hviner
öfver dig, är det rysligaste af allt. Hvem vågar påstå,
att människonaturen är i stånd att utstå detta utan att
bli vansinnig? Hvarför en sådan meningslös, onödig
skymf? Det kanske finns en människa, som man dömt
till döden och låtit plågas för att sedan säga henne: ’Du
har fått förlåtelse, du kan gå.’ Den människan skulle
kanske ha åtskilligt att berätta. Om dessa kval och
denna fasa har också Kristus talat.»
Straffarbetet bar han med undergifvenhet. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
