Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
]ag såg på honom med spänd uppmärksamhet i känsla
af att han skulle säga något märkligt, att jag skulle få
del af en uppenbarelse. Med ens trängde ett
underligt, utdraget, oartikuleradt läte fram ur hans öppna
mun, och han föll sanslös till golfvet.»
»Ansiktet vanstäiles och särskildt blicken blir
oigenkännlig», beskrifver Dostojevski själf ett anfall i Idioten.
»Konvulsioner och kramp förvrida hela kroppen och
hela ansiktet. Ett ohyggligt tjut, som icke liknar något
annat, banar sig väg ur bröstet; det finns ingenting
mänskligt däri, och det är omöjligt eller åtminstone
mycket svårt för iakttagaren att föreställa sig, att det
är den människa han nyss såg, som uppger detta tjut.
Det är som om någon annan varelse hade tagit plats
i denna människa och som om det vore den som tjöt.
Åtminstone ha många skildrat sitt intryck så; hos många
väcker också anblicken af en fallandesjuk en outsäglig
fasa, som har något mystiskt i sig.»
De gamle kallade fallandesoten den heliga sjukan.
För österns folk var den, såsom Dostojevski uttrycker
sig, »något mystiskt», stående i samband med
siargåf-van, med en gudomlig eller djäfvulsk klärvoyans. 1
de stora religiösa rörelsernas historia möta vi stundom
denna föga studerade eller åtminstone ofullständigt
förklarade sjukdom — särskildt i deras första början, i
deras dunklaste, underjordiska källor. I ett af sina
djupsinnigaste arbeten, »De besatta», återvänder Dostojevski
flere gånger till legenden om epileptikern Muhammeds
ryktbara krus, hvars innehåll icke hann tömmas, medan
profeten på Allahs häst genomflög himmel och helvete.
Det är märkligt, att äfven Strachov i sin berättelse
antyder sambandet mellan något »högstämdt och hoppfullt»,
tydligen religiöst, någon »uppenbarelse», som
Dostojevski sökte men ej fann uttryck för, och det
omedelbart därpå följande anfallet.
1 hvarje fall har den »heliga sjukan» utöfvat ett
omätligt inflytande på hans lif, icke blott det lekamliga
utan också det andliga, på hela hans konstnärliga
alstring och till och med på hans lifsåskådning. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
