Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
att just dessa anfall, dessa plötsliga eruptioner af en
för vår undersökning oåtkomlig men kanske inom oss
alla förefintlig fast hittills icke verksam kraft ha gjort
Dostojevskis kroppsliga omhölje, den väfnad af kött
och blod, som skiljer själen från hvad som är bakom
köttet och blodet, finare, mera genomskinlig än hos
andra människor, så att han kunde genom den se hvad
aldrig någon före honom sett?
Och åter drifs man ovillkorligt till en jämförelse
mellan honom och Tolstoj — till en jämförelse mellan
Dostojevskis »heliga», demoniska sjukdom, som
måhända alldeles icke är en yttring af svaghet utan tvärtom
af öfverflödande lifskraft, af den mest ytterliga förfining,
skärpning och koncentration af andligheten — och det
lika heliga, demoniska öfvermåttet af köttslighet, fysisk
styrka och hälsa hos Tolstoj, en yttring af samma
orgiastiska, åsklikt frambrytande lifskraft, blott att den
hos honom tar sig ett annat uttryck än hos Dostojevski.
Framdeles skola vi se, att Tolstoj hämtar icke sin
pseudo-kristna utan sin sanna, hedniska religiositet ur denna
köttslighet, denna gudomliga animalism, i hvars mysterier
han inträngt så djupt. Jag säger gudomlig för att
framhäfva, att från en viss religiös synpunkt det animaliska
i människan är lika heligt och himmelskt som det
andliga, hvarför också anden och köttet endast till sin form
äro motsatta men i sitt innersta, öfvervärdsliga väsen
äro ett. En gammal dum vana, alstrad af
pseudo-kris-tendomen eller snarare paulianismen, förmår nästan alla
nutidsmänniskor, äfven de mest irreligiösa, att nedsätta
det köttsliga på bekostnad af det andliga, abstrakta,
intellektuella, okroppsliga och blodlösa och karaktärisera
det förra som något lägre, syndigt eller i hvarje fall
rått, skamligt och djuriskt. Det finns likväl en djup
religiös uppfattning af förenande, symbolisk natur (åter
erinrar jag om att symbol, au/ißoÅov betyder förening),
för hvilken köttet är lika öfvervärldsligt som anden, för
hvilken det animaliska, som synes tillhöra en lägre,
mörk sfär, är af lika värde med det andliga, som synes
tillhöra en högre, ljus sfär, för hvilken natthimlen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
