Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
»Onkel Torns stuga». Det är, när allt kommer
omkring, mindre hans förkastelsedomar än hans loford,
som öfvertyga oss om att i sina medvetna bedömanden
af för honom främmande konstområden åldringen
Tolstoj icke väsentligen skiljer sig från ynglingen Tolstoj,
som slukade Féval, Dumas och Paul de Kock. Och
det sorgligaste af allt är måhända, att under Calibans
skräckinjagande mask framblicka de välbekanta, alls
icke skräckinjagande dragen af den ryske
godsägarendemokraten, sextiotalets positivistiske herreman.
Än skarpare framträder Tolstojs brist på kultur i
hans förhållande till sin egen konstnärliga verksamhet.
»Jag började skrifva af fåfänga, egen nytta och
högmod», försäkrar han i Bekännelser. »Jag, konstnären
och poeten, skref och förkunnade jag visste icke själf
hvad. Jag fick pengar för det, jag hade en vacker
bostad, ett godt bord, umgicks i fina kretsar och var
ryktbar. Följaktligen var hvad jag lärde mycket
förtjänstfullt.» — »Vår innersta driffjäder var, att vi ville vinna
så mycket pengar och ära som möjligt. För att
uppnå detta mål kunde vi ingenting annat göra än skrifva
böcker och tidningsartiklar. Det gjorde vi också.»
»Den verksamhet», skrifver han ännu efter åttiotalets
religiösa omvändelse, »soin kallas konstnärlig och åt
hvilken jag förr ägnade alla mina krafter, har inte blott
för mig förlorat den vikt jag förr tillskref den utan
har blifvit mig rent af motbjudande på grund af den
otillbörligt stora plats den intagit i mitt lif och öfver
hufvud intager i de förmögnare klassernas
föreställningar.» Behrs intygar, att Tolstoj från sin nuvarande
»kristliga» ståndpunkt »anser hela sin föregående
litterära alstring skadlig, emedan där skildras kärleken
uppfattad som sexuell instinkt», och uppgiften förtjänar
tilltro, eftersom detta omdöme är i full konsekvens med
Tolstojs öfriga bedömanden af konst. Med den för
honom egna blandningen af medveten uppriktighet och
omedvetet hyckleri säger han ju själf, då han mot slutet
af sitt lif gör upp räkningen med hela sin
konstnärliga verksamhet: Jag bör anmärka, att jag räknar mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
