Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Liksom forna tiders aristokrater ansågo det
förnedrande att genom kroppsarbete förtjäna sitt bröd,
likaså anser Tolstoj från en visserligen ny men väl lika
högmodig synpunkt, att det är förnedrande att taga
betalt för intellektuellt arbete. Med en barnslig
okunnighet om hvad fattigdom och nödtvång är blott rycker
han föraktfullt på axlarna, då han hör att en sann
konstnär kan skapa för pengars skull.
»Ingen gång i hela mitt lif», säger Dostojevski,
»har jag sålt ett arbete utan att taga betalt i förskott.
Jag är en litterär proletär, och om någon vill ha mitt
arbete, måste han på förhand godtgöra mig för det.»
Denne man, som är så stolt, så ömtålig i sin fåfänga,
att, som han själf uttrycker sig, »det är som om man
dragit huden af honom och det gör ondt af blotta
luften», som kanske inte mindre än Tolstoj värderar
sin konstnärliga frihet — han blygs dock icke att
»skapa för pengars skull», taga betalt för sitt arbete
som en simpel daglönare. Han kallar sig själf »ett
lastdjur». För att få ett arbete färdigt till utsatt tid
skrifver han tre och ett halft tryckark på två dygn. Och
med en öppenhet, som Leo Nikolajevitsch bör anse
för höjden af merkantil oblyghet, kännetecknande de af
honom så föraktade »litteratörerna», erkänner
Dostojevski: »Mycket ofta i mitt litterära lif har det händt,
att början till ett kapitel i en roman eller novell redan
varit på tryckeriet, medan slutet ännu befunnit sig i
mitt hufvud men nödvändigt måst vara nedskrifvet till
dagen därpå.» — »Det nödtvungna arbetet för att
förtjäna pengar har nött ut mig.» — »Skola mina
ekonomiska bekymmer någon gång få ett slut? Ack den
som hade pengar och en tryggad ställning!» — detta
är hela hans lifs aldrig tystnande klagan. Utmattad af
sin strid mot fattigdomen förbannar han den stundom,
men han blygs aldrig öfver den. Han har en inre
stolthet midt i den yttre förnedring, som är oskiljaktig från
den intellektuelle arbetaren i det samtida borgerliga
samhället. En gång utropade han i ett ögonblick af
sådan stolthet: »Mitt namn är värdt en million!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
