Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
och väntade på räddning af mig. Jag älskade min bror
oändligt, kunde jag öfverge dem?» Genom att fortsätta
utgifvandet af Epoken »skulle jag naturligtvis kunnat
skaffa bröd åt både dem och mig, ifall jag arbetat från
morgon till kväll hela lifvet... Dessutom måste jag
betala min brors skulder; jag ville icke att hans minne
skulle vara fläckadt ... Jag började trycka (de sista
häftena af »Epoken») på tre tryckerier samtidigt, sparade
ej på pengar, skonade hvarken hälsa eller krafter. Jag
var ensam redaktör, läste korrektur, underhandlade med
författare och censur, korrigerade artiklar, skaffade pengar,
arbetade till klockan sex på morgonen och sof fem
timmar om dygnet. Sålunda lyckades jag ordna
förhållandena, men det var redan för sent. »
Tidskriften gick omkull. Dostojevski nödgades
förklara sig »tillfälligt insolvent», såsom han uttrycker
sig. Utom sin skuld till abonnenterna hade han 10,000
rubels skuld i utelöpande växlar och 5,000 på
hedersord. »Ack min vän», skrifver han till Wrangel, »jag
skulle gärna aftjäna lika många års straffarbete som
sist, om jag bara kunde betala min skuld och åter
känna mig fri. Nu måste jag åter börja skrifva en
roman med piskan öfver mig, d. v. s. nödtvungen och
på hafs... Krafter och energi äro slut, jag har endast
kvar en känsla af oro och ångest, som närmar sig
förtviflan. Ångest, bitterhet, ett dödande jäkt, något
som minst af allt ligger för min natur, och till på
köpet — ensam: alla mina närmaste äro borta.» Den
obevekligaste af hans kreditorer, förläggaren och
bokhandlaren Stellovski, en notorisk skälm, hotade att låta
arrestera honom — »kvarterets polisbetjänt infann sig
till och med hos mig för att verkställa ordern»,
berättar Dostojevski. De andra uttalade samma hotelse
och anmälde honom i polisen. Ett af de tu återstod
honom: att låta sig arresteras för gäld eller fly. Han
valde det senare och flydde utomlands.
Här tillbragte han fyra år i den bittraste nöd.
Om det nästan otroliga betryck han led — han
var ju redan då författare till > Brott och Straff », en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
