Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
sjukt och dö i detta elände!» — »Ljuba måste döpas
men är ännu icke döpt; det finns inte medel.»
Hela brefsamling^ är full af dylika detaljer, hvilkas
tragik endast den kan förstå, som själf har pröfvat på
fattigdom. 1 ett bref till brodern skrifver han t. ex:
»Jag har icke råd att köpa vinterskodon utan går i
sommarskor... Tror han (Kaschpirjev) verkligen, att
jag skref till honom om min fattigdom endast för att
briljera med min vältalighet? Hur skulle jag kunna
författa, då jag är hungrig, då jag för att få två tåler
till ett telegram måste pantsätta ett par byxor?
Förresten, strunt i mig och min hunger! Men hon (Anna
Grigorjevna) ammar barnet, och tänk om hon själf går
och pantsätter sin sista varma underkjol! Det är nu
andra dagen det snöar här (jag ljuger inte, se efter i
tidningarna!) och hon kan förkyla sig. Begriper han
verkligen inte, att jag skäms för att berätta allt detta
för honom?» — »Men inte nog därmed, det är något
än mera förödmjukande: vi ha ännu inte betalt vare sig
barnmorskan eller hyresvärdinnan, och detta måste hon
utstå första månaden efter nedkomsten! Begriper han
verkligen inte, att han har förolämpat inte bara mig
ulan också min hustru genom att behandla mig så
föraktfullt, efter det jag själf skrifvit till honom om min
hustrus nödställda belägenhet? Han har förolämpat mig,
förolämpat mig!... Han har gifvit mig sitt ord, narrat
mig med det! Följaktligen har han inte rätt att säga,
att han ger tusan i min hunger och att jag inte må
understå mig att vara enträgen. Men naturligtvis
kommer han att säga, att han ger tusan i min hunger och
att jag inte må understå mig att vara enträgen ...» och
så vidare, onödiga, enformiga upprepningar af ett och
detsamma, en vanvettig smärtas stönande. Det är icke
ett affärsbref utan feberyra, icke klagan utan skrik af
förtviflan. Han är icke ens rättvis mot Kaschpirjev,
såsom det sedermera visade sig oskyldig, ty dröjsmålet
förorsakades icke af hans försumlighet utan af en
banktjänstemans slarf. Man hör i detta bref själfva de
brutna tonfallen i rösten, brefskrifvaren är i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
