Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
vilda, nästan vanvettiga sinnesuppror som före ett
epi-leptiskt anfall.
»Och så begär man litteratur af mig nu!» slutar
han i raseri. »Liksom om jag skulle kunna skrifva
nu! Jag går omkring och sliter mitt hår, och om
nätterna kan jag inte sofva. Jag bara tänker och ra=ar!
Jag väntar! O min Gud! Å Gud, å Gud, jag kan inte
beskrifva alla detaljerna af mitt elände; jag skäms för
att beskrifva det!... Och så fordrar man konstnärlighet
af mig, ren poesi utan slagg och pekar på Turgenjev,
Gontscharov! De skulle bara se, under hvilka
förhållanden jag arbetar!»
Och sådant var hela eller nästan hela hans lif.
»Jag, konstnären och poeten, skref och förkunnade
jag visste icke själf hvad», säger Leo Tolstoj. »Jag
fick pengar för det, jag hade en vacker bostad, ett godt
bord, umgicks i fina kretsar och var ryktbar. —
Litteratur liksom utarrendering af jord är endast ett
skickligt exploaterande, förmånligt blott för dem som
bedrifva saken och skadligt för folket.» — Intet arbete
ger så lättförtjänta pengar som det litterära.»
Dostojevski ansåg han ju dock för en sann
konstnär och till och med för »den honom mest nödvändiga,
närstående människa». Hvad skulle han sagt, om han
sett honom gå och pantsätta sina benkläder för att få
två tåler till ett telegram? Skulle han sedan lika fullt
föraktligt ha ryckt på axlarna, om han hört påstås, att
äfven en sann konstnär stundom kan »skapa för pengars
skull»? Skulle han icke till sist medgett, att det i
särskiljandet mellan andligt arbete och kroppsarbete ligger
något skeft och förvrängdt, oförenligt med lifvet,
liksom i nästan alla dylika abstrakta indelningar? För
öfrigt tror jag för min del, att denna Tolstojs så ytliga
uppfattning af litteratur, fattigdom och ekonomiskt
nödtvång ej beror på den hjärtats hårdhet och okänslighet,
som utmärker de mätta, hvilka ej förstå de hungriga,
utan helt enkelt på oerfarenhet, fullkomlig obekantskap
med lifvet, med en viss sida däraf, ytterst viktig tör
den, som vill fälla moraliska domar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
