Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
nimmelser. Naturligtvis måste mycket tillskrifvas
snillets klarsyn — men månne allt? Må vara, för öfrigt,
att det i Dostojevskis lif ej fanns någonting, som
motsvarade detta konstnärens brottsliga eller åtminstone
»strecket öfverskridande» intresse för abnormiteter; blott
och bart det, att dylika bilder kunde uppdyka i hans
fantasi, är värdt att lägga märke till. Tolstoj, som dock
blickat ned i afgrunder af vällust lika djupa fast af
annat slag, skulle aldrig kunnat befolka sin inbillning
med sådana gestalter som Dostojevski. Dennes
konstnärliga intresse för »tarantelns bett», för en liten flickas
våldtagande, för Fjodor Karamasovs kärleksförhållande
med den sinnesslöa Lisaveta skulle Leo Tolstoj aldrig
kunna förstå. Ett dylikt intresse skulle förefalla honom
endera dåraktigt eller vidrigt. I hans verk förekommer
den sexuella instinkten stundom som en grym, rå, till
och med djurisk drift men aldrig onaturlig, aldrig
pervers. Det största af alla mänskliga brott, ett brott som
bör drabbas af den skoningslösa gudomliga rättvisan
i Mose lags anda — »min är hämnden, jag skall
ut-kräfva den» — är för »Anna Kareninas» och
»Kreuzer-sonatens» skapare brottet mot den äktenskapliga
troheten. Det mått, hvarmed han mäter alla könslifvets
yttringar, är den elementära, sunda, patriarkaliska och
kyska sinnlighet, som tager sig uttryck i Jehovahs bud
till människorna: föröken eder och uppfyllen jorden.
Levin bekänner vid ett tillfälle, att han aldrig kunnat
föreställa sig ett lyckligt samlif med en kvinna under
annan form än äktenskapets. Honom, Kittys make,
förefaller det lika orimligt att förföra en annans hustru,
som det skulle vara för en person, som stege upp från
ett kräsligt middagsbord, att stjäla en semla från en
torghandlerskas disk. Hur ångerfullt Tolstoj än talar
om de utsväfningar han menar sig ha på sitt samvete,
känna vi, att han på detta område i jämförelse med
Dostojevski är lika naiv som Levin eller den
sextonårige Irtenjev, förälskad i kammarjungfrun Sascha men
för blyg att våga kyssa henne.
Men, jag upprepar det, den som studerar Dosto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
