Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
jevskis lif trefvar här i mörkret. Det finns inga
bestämda, säkra vittnesbörd att stödja sig på. Endast
antydningar. En af dem har jag redan anfört: efter
att ha berättat brodern om sina förälskelser i
»Minnu-schkor, Klaror och Mariannor» — Dostojevski var då
tjugofem år — och efter att ha bekänt att Turgenjev
och Bjelinski »förebrått honom hans oordentliga lif»,
säger han till slut: »Mina nerver äro förstörda och
jag är rädd att få någon feber- eller nervsjukdom. Men
jag kan inte föra ett ordentligt lif, så lättsinnig är jag.»
Hans aktningsvärde, kyske biograf O. F. Miller skyndar
tillfoga den försäkran, att det »lättsinne» det här är
fråga om, endast är Fjodor Michailovitschs oordentlighet
i affärer; men just denna ifver att rentvå från
misstankar väcker tvifvel i läsarens själ.
Här är ännu ett drag, som fast hämtadt från ett
annat område ger ett begrepp om de excesser
Dostojevski var i stånd till icke blott i fantasien utan också
i verkligheten. »Käre Apollon Nikolajevitsch», skrifver
han till Majkov 1867 från utlandet, »jag känner, att
jag kan anse er som en biktfader. Ni är en man med
hjärta... Det kostar inte på mig att bekänna min synd
för er. Men hvad jag skrifver är afsedt för er ensam.
Prisge mig inte åt människornas dom! Då vi passerade
icke långt från Baden-Baden, lät jag förleda mig att fara
dit. En frestande tanke lämnade mig ingen ro: att riskera
10 louisdorer för att kanske vinna 2,000 francs...
Skamligt att säga har det ibland förr händt mig att
vinna. Och värst af allt, min natur är lumpen och
alltför lidelsefull... Den lede spelade mig genast ett
spratt: på tre dagar vann jag 4,000 francs med ovanlig
lätthet. Men hufvudsaken var själfva spelet. Om ni
visste hur det lockar! Nej, jag bedyrar er att här är
det inte ensamt fråga om vinningslystnad... Jag
fortsatte och förlorade. Jag offrade mina sista medel,
upphetsad ända till feber — och förlorade. Jag började
pantsätta kläder. Anna Grigojevna pantsatte allt sitt,
sina sista ägodelar (en sådan ängel hon är! hur hon
tröstade mig!).» Därpå följa böner om penninghjälp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
