Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
drej »trädde in i hustruns rum. Hon låg död i samma
ställning hon haft för fem minuter sedan, och trots
den slocknade blicken och kindernas blekhet låg det
alltjämt samma uttryck öfver det förtjusande lilla
ansiktet med dess af mörka fjun skuggade läpp: jag har
älskat er alla och aldrig gjort någon något ondt, men
hvad ha ni gjort med mig?» Detta tilldrager sig 1805:
»Kriget rasade allt häftigare och närmade sig Rysslands
gränser.» Men midt i skildringen af kriget glömmer
ej författaren att meddela, att öfver lilla furstinnans graf
reses en marmorvård föreställande en ängel, »som hade
en litet uppdragen öfverläpp, och den förlänade hans
ansikte samma uttryck som furst Andrej läst i sin döda
hustrus ansikte: Ack hvarför ha ni gjort så med mig!»
År förflöto. Napoleon fullbordade sina eröfringar i
Europa. Han hade redan öfverskridit Rysslands gräns.
På det undangömda Lysi Gori hade den aflidna
furstinnans son »växt upp till en yngling. Han hade
utvecklat sig, fått friska kinder och mörkt, lockigt hår,
och då han skrattade och var glad, drog han upp
öfverläppen, utan att själf veta det, alldeles som den
aflidna furstinnan hade gjort».
Tack vare dessa upprepningar och
understrykningar af en yttre detalj först hos den lefvande, så hos
den döda, sedan på minnesstoden och slutligen hos
hennes son, inristar sig lilla furstinnans »öfverläpp» i
vårt minne, inpräglas där outplånligt, så att vi icke
kunna tänka på henne utan att också minnas den
uppdragna öfverläppen med sin lätta skuggning.
Furstinnan Maria Bolkonskaja, furst Andrejs syster,
gick med »tunga steg», som hördes på långt håll.
»Det var furstinnan Marias tunga steg.» Hon kom in
i rummet »med sin tunga gång, slående klackarna i».
Hon får röda flammor i ansiktet, då hon blir upprörd.
Under sitt kinkiga samtal med brodern, furst Andrej,
om hans hustru, fick hon -röda flammor i ansiktet».
Då man vill göra henne fin med anledning af friarens
ankomst, känner hon sig förolämpad: »Hon blossade
upp, och hennes ansikte blef rödflammigt.» I nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
