Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
del, då Hon samtalar med Pierre om sina munkar och
pilgrimer, blir hon förvirrad och får »röda flammor i
ansiktet». Mellan dessa två sista omnämnanden af
furstinnan Marias röda flammor ligger skildringen af
slaget vid Austerlitz, Napoleons triumf, nationers titaniska
kamp, händelser som afgöra världens öde, men
konstnären glömmer icke yttre smådrag, som intressera
honom. Med eller mot vår vilja får han också oss att
komma ihåg furstinnan Marias klara ögon, tunga steg
och röda flammor. Och dessa drag, hur oviktiga och
rent yttre de än förefalla, stå i själfva verket i
samband med mycket djupa och betydelsefulla inre
egenskaper hos individerna i fråga. Öfverläppen, som än är
glädtigt uppdragen än melankoliskt sänkt, uttrycker
sålunda lilla furstinnans barnsliga sorglöshet och
hjälplöshet; furstinnan Marias klumpiga gång anger
frånvaron hos henne af allt yttre kvinnligt behag, och
hennes klara ögon och hennes sätt att rodna står i
samband med hennes inre kvinnlighet, hennes själs kyska
renhet. Stundom kunna dessa skilda smådrag med ens
kasta ljus öfver en hel stor tafla, ge en förundransvärd
klarhet och relief åt den.
Här ett exempel. Det är under folkupproret i
Moskva före Napoleons intåg. Grefve Rostoptschin
vill skaffa en afledare för hopens raseri och utpekar
den politiske förbrytaren Vereschtschagin, som
händelsevis fallit i hans händer, såsom den »spion» och
landsförrädare», hvilken vållat Moskvas fördärf.
Skildringen af offrets utseende — hans långa, smala
hals, den tunna, klent byggda, bräckliga gestalten —
framhäfver hans värnlöshet gentemot hopens djuriska
råa styrka.
»— Hvar är han? — sade grefven, och i samma
ögonblick han sade detta, varseblef han en ung man
med lång, tunn hals, som mellan två dragoner vek om
husets hörn» . . . Han hade »oborstade, snedgångna,
tunna stöflar. Kring de tunna, smala benen hängde
tunga kedjor» ... — »Ställ honom här! — sade
Rostoptschin och pekade på ett af de nedre trappstegen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
